NUT Stockholm 2011

I december 2011 genomfördes NUT Stockholm. Ambitionen var att dels att samla huvudaktörerna från de tidigare genomförda projektstäderna, få ett utifrån perspektiv på Stockholm samt diskutera framtiden för New Urban Topologies. Bland deltagarna fanns representanter från Sverige, Vitryssland, Moldavien, Makedonien, Bosnien och Herzegovina, Jordanien, Libanon och Egypten. (Mer information finns i den engelska artikeln).

De tre dagarna fylldes med rundvandring och busstur genom Stockholms olika delar, studiebesök på Stadsbyggnadskontoret, KTH, Slakthusateljéerna och Konsthall C. Nedan ett utsnitt ur Rebecka Gordans text Platsen är politisk.

Nya ögon på Stockholm
Utdrag ur texten ”Platsen är politisk”, av Rebecka Gordan

Vi huttrar på en glashal gata i Gamla Enskede. Stadsbyggnadsdirektören Tahani Abou Emera tittar sig bekymrat omkring. Här är inte bara isigt, utan också ödsligt folktomt, långt ifrån det stadsliv som präglar hennes hemstad Alexandria. Bussturen hade gått från Fjällgatan på Södermalm och skulle vidare till Hammarby Sjöstad via Årsta och Bredäng.

Väl tillbaka på Färgfabrikens vita takvåning delade New Urban Topologies-deltagarna med sig av sina synpunkter på Sveriges huvudstad. Hög standard och byggnader i vackra färger som fogats in fint i naturen var några av de positiva omdömena. Grönområdena är en självklar del av staden och lätta att ta sig till, lekplatserna är många och gatorna avslutas ofta med offentliga platser med offentlig konst, vilket ger en inkluderande känsla. Människor ser trygga och glada ut, de promenerar och cyklar mycket och tycks uppskatta den öppna stadsbilden Mälaren ger. ”Allt är praktiskt som Ikea”, apropå den välfungerande kollektivtrafiken. ”Planeringsprocessen verkar effektiv samtidigt som den fokuserar på civilsamhällets deltagande”, var en annan kommentar.

Men de utländska gästerna såg också en mängd allvarliga brister i Stockholm. I vissa bostadsområden saknas det en mänsklig skala, och vägsystemet verkar överdimensionerat på sina håll. Besökarna undrade varför de uppskattade vattenytorna inte används som en del av det publika rummet – vilket skulle vara möjligt med mer båttrafik, bättre kajer och fler bryggor. Att kulturen paketeras som underhållning sågs som en oroande tendens, liksom att stockholmarna verkar stressade och ständigt på språng. Flera påpekade att staden inte ger utrymme för människor att skapa sina egna spontana platser och projekt, vilket ansågs viktigt för känslan av tillhörighet. ”Även om Stockholm ger sken av att erbjuda en hel del är allt i själva verket detsamma”, sade en deltagare och förtydligade att allt verkar vara stöpt enligt en viss mall vilket gör att staden varken känns livfull eller blandad, trots att människor med många olika bakgrunder bor här. Det finns helt enkelt tydliga tendenser till gentrifiering, likriktning och kommersialisering konstaterade gruppen.

Slutdiagnosen för Stockholm: överreglerad, kontrollerad och isolerande. Är det här den bild vi vill att besökare ska få? Och långt viktigare – är det här staden vi drömmer om att leva i? Klart är att delade erfarenheter och nya ögon på hemvana trakter är omtumlande. Huruvida insikterna bör leda till förändring är för oss alla att fundera över. Även Stockholms framtid är politisk.