NUT Tbilisi 2019 - Studiebesök längs flodstränder och holmar, till parker och till historiska distriktet, följt av seminarier och workshop.
NUT Tbilisi Forum 2019 finansieras av Utrikesdepartementet på initiativ av Sveriges ambassad i Tbilisi och genomfördes i samarbete med den teknologiska fakulteten vid Caucasian University och galleriet Project ArtBeat i oktober.
Tbilisi, en forntida stad beläget vid en vägkorsning, en kulturell smältdeg, offer för många invasioner och erövring men med en stark identitet och utveckling sedan självständigheten för 20 år sedan. Stadens ”själ” diskuterades som utgångspunkt för programmets seminarium; inte bara den gamla stadskärnan med sina historiska byggnader nämndes; tyngdpunkten var snarare på det immateriella kulturarvet; sånger, danser, legender, seder, populära traditioner – för att inte glömma de ungas drömmar om framtiden.
Staden är idag plågad av tung trafik och en ovanligt brutal ”trafikkultur”. Effekten är att äldre och funktionshindrade blir mer eller mindre uteslutna från det offentliga stadsrummet.
Efter Sovjetunionens uppdelning erfor Georgien och dess huvudstad ett inbördeskrig som pågick i två veckor. Därefter har ett flertal väpnade konflikter mellan maffiaklaner besvärat staden. I november 2019 var det stora demonstrationer utanför parlamentet i flera veckor då människor önskade ändra rådande vallag. Den svenska filmen And Then We Danced där en ung man söker sin sexuella identitet har orsakat starka reaktioner från den ortodoxa kyrkan och andra konservativa grupper.
Trots betydande förbättringar finns det fortfarande en misstro mot det politiska systemet men ett stort engagemang för att behålla Tbilisi unika karaktär. Detta ligger dock i konflikt med tidigare politiker och oligarker som till exempel försöker bygga en privat linbana över de centrala delarna av staden. Likväl finns många intressanta och spännande kulturinitiativ i Tbilisis gamla industribyggnader. Stadsarkitekturen är ett fascinerande möte mellan olika stilar och kulturella inflytanden, från nyklassicism, till bysantinsk, Art Noveau och sovjetisk modernism.
Floden Mitkvari är hjärtat i Tbilisi och längs floden byggdes en motorväg under sovjettiden. Flodbankarna täcktes med granit och hindrade invånarna tillgång till floden. Det sista offentliga utrymmet vid floden ockuperades på 2010-talet av ett nytt tingshus. Nu bör Mitkvari förnyas för förmån för turister. Offentliga utrymmen kan skapas på de områden som ännu inte finns är beslagtagna av granitfundament. Även om man trodde att det saknas kollegialitet mellan stadsmyndigheterna, näringslivet och medborgarna är faktiskt en ny park planeras faktiskt på en flodö i norra delen av staden. En ledande arkitekt för den planerade parken hävdade att de gröna områdena ”har ätits upp”, att ”naturen har utvisats” och att ”naturen måste återkallas”.
Det gamla ”Melik Azariants”-huset, en teater, ett galleri, en pantomim- och fotoskola m.m. är ett uppskattat exempel där kommunikation mellan medborgare och regeringen fungerat för att skapa ett multifunktionellt utrymme, en ”samexistens”. Ett exempel som borde kopieras i andra delar av staden. Dessutom bör offentliga konstprojekt uppmuntras i liknande sammanhang.
Deltagarna i NUT Tbilisi Forum underströk behovet av att fråga medborgarna om deras behov och önskemål. En idé skulle vara att skapa en digital plattform för allmänheten, regeringen och alla intressenter i stadsplanering. Färgfabriken informerades om att SKL – Sveriges Kommuner och Landsting – hade drivit ett kommunikationsprojekt med stadsadministrationen i Tbilisi, men att projektet hade avstannat, och att bollen för närvarande ligger hos staden. En nyckelfråga skulle emellertid vara att se hur resultaten av allmänhetens åsikter skulle stå i relation till de planer och åtgärder som genomförts av stadens administration. En lösning för detta som föreslogs var en ”konsultationsapp”.
Via en stadsrundvandring besökte NUT Tbilisi Forum de outnyttjade flodbankarna och holmarna, parker och det historiska distriktet. Deltagarna delades in i tre arbetsgrupper som arbetade med:
– Inkluderande stadsplanering för en tillgänglig och promenadvänlig stad.
– Gröna korridorer för tillgång till floden.
– Deltagande stadsplanering och kommunikationsverktyg.
En av arbetsgrupperna lyfte behovet att motverka trafikflaskhalsar, som skulle kunna lösas genom att staden förlängdes längs via vattenvägen, floden som är omsluten av höga berg på båda sidor. Gruppen föreslog att floden själv skulle användas för transport, t.ex. med vattenbussar, genom att bygga linbanor eller kabelbanor. Till dessa åtgärder bör cykelbanor, grönområden och särskilda bestämmelser för äldre eller funktionshindrade läggas till.
En annan grupp föreslog att en eller flera kulturinstitutioner eller aktiviteter integreras längs floden, där naturen utnyttjas mindre, liksom omvandling av gamla nedlagda industriområden till rekreationszoner. Allt från idrottsarenor till trädgårdar kan rymmas inom sådana zoner. Alla deltagarna betonade vikten av att ta reda på vad invånarna vill ha.
Detta var den första fasen i ett tvåårigt projekt som kommer att vidareutvecklas under 2020.