NUT Phnom Penh 2019
NUT Kambodja är ett projekt i tre faser som finansierades med stöd från Forum Syd.Kambodja fas 3: Undersöker de sociala, humanitära, rättsliga och ekonomiska följderna efter de röda khmerernas folkförflyttningarna på 1970-talet.
Kambodja fas 3: Historia och nutid
Den tredje och sista fasen av NUT-program för Kambodja ägde rum i Phnom Penh 2019 den 4–5 april. Fas 1 ägnades åt alternativa arbetssätt för civilsamhällets organisationer under ett förändrat politiskt klimat. Fas 2 undersökte diskussioner och lösningar av urbana frågor i grannländerna Myanmar, Indonesien och Thailand. Fas 3 fokuserade på de sociala, humanitära, rättsliga och ekonomiska effekterna av de stora folkförflyttningarna 1975 då Phnom Penhs befolkning tvingades ut ur staden av de röda khmererna, och 1979 då dessa fördrivits och invånarna kunde återvända. I år är det alltså 40 år sedan.
Phnom Penh – från ”Asiens Paris” till spökstad
500 000 människor tvingades evakuera huvudstaden 1979. 3 000 dog redan under själva förflyttningen. De röda khmererna skrämde invånarna med att USA skulle komma att bomba staden men påstod att de skulle kunna återvända efter tre dagar. Syftet var dels att ”röka ut” fiender till regimen, dels att skapa ett helt jordbruksbaserat samhälle, utan plats för medelklass och intellektuella. Under de röda khmerernas terror upprättades 200 arbets- och koncentrationsläger i landet. Nära 2 miljoner beräknas ha omkommit, mördats eller svultit ihjäl. Efteråt påträffades 20 massgravar med tusentals kroppar, nya hittas fortfarande. Efter 1979 fans det 200 000 föräldralösa barn. Även andra städer än Phnom Penh ”evakuerades”.
I början av 2000-talet upprättades en krigsbrottsdomstol med FN-medverkan. Bara ett fåtal ledare för de röda khmererna har dömts, men flera tusen målsägande har lämnat in krav på ersättning från regeringen eller från enskilda förövare. Hundratals vittnen i rättegångarna har bidragit till att kasta ljus över de övergrepp som skedde, och på så sätt bidragit till att finna sanningen. Förutom domstolen har civilsamhälles organisationer gjort ett viktigt men oavslutat arbete både för dokumentation, rehabilitering, försoning och fred.
Många av de återvändande tog lägenheter i besittning i The White Building, ett stort bostadshus från 1963 som ritats av Kambodjas mest berömda arkitekt. Bland invånarna fanns också konstnärer som kunde arbeta i den närbelägna Nationalteatern. I detta finns upprinnelsen till Färgfabrikens samarbetsorganisation SaSa Art Project, som arbetat med de ”communities” som skapades i The White Building. Denna revs 2017 och var då förfallen men har kommit att bli en symbol för återhämtningen efter terrorregimen, för migrationen mellan land och stad, men också för livaktiga gräsrotsorganisationer och frågor om markrättigheter. De som måste flytta inför rivningen fick viss kompensation, men samhörighetskänslan, den sociala väven, slets sönder.
Staden får nytt liv
Återflyttningen till staden skedde efter principen ”först till kvarn”, eftersom de ursprungliga ägarna var döda, hade utvandrat eller förlorat sina papper. Efter 1979-års inflyttning kom en stor våg migranter från landsbygden och hemvändare från krigets flyktingläger i Thailand. Inströmningen gav upphov till stora slumområden med ytterst bristande infrastruktur i form av el, vatten och avlopp. Det otydliga läget gällande markrättigheter har orsakat rättstvister, sammanstötningar mellan invånare och myndigheter och nya tvångsåtgärder men också lett till att nya gräsrotsorganisationer bildats.
Ett tredje kapitel i Phnom Penhs utveckling är den tillväxtfas som inleddes genom 1990-talets liberala ekonomiska politik. Stadens ”skyline” är förändrad med höga torn som överskuggar palats och tempel och som belastar infrastrukturen. Kommunen försöker nu anlägga satellitstäder, men det sociala utbudet är dåligt i dessa och arbetstillfällena ganska få. Effekten på trafikflödet till centrum är ringa.
I seminariet som genomfördes för NUT Kambodja Fas tre bidrog chefen för Färgfabrikens systerorganisation i Mostar, ADA Center, med ett inspelat budskap om paralleller från sin hemstad, som delats och sett tvångsförflyttningar under 1990-talets inbördeskrig. Hon hade själv med sin familj förpassats till ett koncentrationsläger innan hon på krångliga vägar till sist hade kunnat återvända, men till en stad som fortfarande i många avseenden är delad, med ruiner som kantar den forna demarkationslinjen mellan Bosnien muslimer och kroater.
Seminariet avslutades med en presentation och diskussion med unga kambodjanska arkitekter och aktivister om Färgfabrikens nya projekt Symbiosis där vi hoppas kunna upp våra kambodjanska partners. Dessförinnan hade vi hunnit besöka en repetition hos danskompaniet Prumsodun Ok, som med utgångspunkt i klassisk kambodjansk dans utvecklat ett dansverk med enbart manliga dansare där de spelar både manliga och kvinnliga roller.