I tre decennier har Färgfabriken varit en plats där konst, arkitektur och samtal fått växa fritt – en plats där samhällsfrågor möts och där nya idéer får ta form. 2025 fyller vi 30 år, och det firar vi med att lansera vår egen podcast ”Färgfabrikens podd”.
Genom personliga berättelser, samtal och reflektioner får vi ta del av Färgfabrikens historia, men också blicka framåt mot framtidens konstnärliga uttryck. Podcasten riktar sig till både trogna besökare och nya nyfikna lyssnare – och erbjuder en fördjupad inblick i tankarna bakom utställningarna, projekten och människorna som satt Färgfabriken på konstkartan.
Podcasten produceras av A Head of the Curve Production och spelas in på Beppo Ljudproduktion.
Den 5 april 2025 öppnar dörrarna till den Stockholmsbaserade konstnären Roland Persson och hans stora separatutställning Being Mortal Hurts på Färgfabriken. Utställningen är en mitt-i-karriären-presentation som omfattar 25 års skapande, och ger en unik inblick i Perssons bildvärld genom hans silikonskulpturer. Vi har ställt fem snabba frågor om hans konstnärskap, utställningen och valet av silikon som material.
Varför heter utställningen Being Mortal Hurts?
För att det öppnar till något grundläggande och att det på ett sätt är konkret men samtidigt poetiskt. Det riktar förstås in oss också på sårbarheten och vad den gör med oss.
Vad kan besökaren förvänta sig av utställningen?
Poesi, måleri, känslighet, natur, mänskliga objekt, brutalitet, hjälplöshet, drömmar, skulpturer, uncanny feelin’, död, försök till liv m.m.
Vad inspirerade dig att börja arbeta med silikon som huvudsakligt material i dina skulpturer?
Jag sökte ett material som kunde äga färg, jag målade skulpturer i aluminium innan men tyckte inte om att det var påmålat. Jag hittade transparent silikon och från det kunde jag blanda i färg i själva materialet. Även det plastiska att det var så otroligt formbart och att det var ”uncanny”, att det var lite äckligt och lågt på ett sätt, ett slipprigt anti-material, ett lågt material betraktat som skulptur material.
Hur startar en konstnärlig process för dig?
Väldigt olika, ibland som en enkel tanke, t.ex. som Drömrummen; hur vore det att gå in i rum där allt är i silikon, allt är transformerat till ett annat material än det som det ser ut som, och där startar processen.
Ibland startar det som en idé om en rörelse t.ex. att allt ska rinna neråt att allt bara faller och dras ner av gravitationen och sedan kommer föremålen, berättelsen.
Ibland hittar jag objekt att gjuta av och utifrån det så startar en tankemässig process. Ibland startar allt med en titel på en bok eller något jag läst, ofta poesi, eller en bild som jag ser, det ser helt enkelt väldigt olika ut.
Hur har din konstnärliga process utvecklats över tid, från dina tidiga verk till dina senaste utställningar?
Inte så mycket tror jag, det som utvecklas är olika tekniker. Jag bestämde mig för ca 25 år sedan att arbeta med silikon som material och det har jag fortsatt med, idévärlden och koncepten utgår från en idé om att förvandla det till silikon.
Utställningen Being Mortal Hurts visas i Stora salen på Färgfabriken mellan 5 april–15 juni 2025. Läs mer om utställningen här.
Hösten 2024 öppnade Färgfabriken sin första arkitekturtriennal, en återkommande plattform som ska belysa arkitekturens roll i samhället, dess metoder och konstnärliga uttryck, genom dialog, samarbeten och utställningar. Målet med triennalen är att skapa ett forum som bjuder in både experter, aktörer inom branschen och allmänhet att inspireras och tänka tillsammans om vår gemensamma framtid och den omställning vi behöver göra för att möta både lokala och globala utmaningar.
Arkitekturtriennalen 2024 erbjöd en stor grupputställning, ett flertal Open Studios samt ett rikt program med samtal, workshops och performances. Vidare vill Färgfabriken fördjupa och bredda triennalen genom nya frågor, utställningar, projekt och spännande samarbeten, inte minst tillsammans med våra nordiska och baltiska systerorganisationer.
Ett av dessa nya samarbeten är med Copenhagen Architecture Forum, CAFx, och deras kommande arkitekturbiennal med temat ”Slow Down” som öppnar under hösten 2025 i Köpenhamn. Biennalen undersöker arkitekturens förhållande till tid och hur vi kan sakta ner överhettade platser, städer och samhällen. Målet är att främja en arkitektur präglad av hållbarhet, eftertanke och ett långsamhet för att bättre anpassa sig till planetens sociala och ekologiska system.
Open Call
CAFx och ”Slow Down” utlyser ett Open Call som vänder sig till arkitekter och designers som är verksamma i norden. Färgfabriken ser detta som en fantastik möjlighet att stärka kulturutbytet över landsgränserna. Läs mer på Copenhagen Architecture Forums hemsida och ansök här. Sista ansökningsdag är 22 april 2025.
Att verka som konstinstitution i en tid av klimatförändringar – uppföljningen
Välkommen till ett rundabordssamtal om klimat, konst, resiliens och motstånd som är en uppföljning på ett samtal på samma tema förra året.
Tillsammans med Giorgiana Zachia (samordnare för Samtidskonstuppdraget vid Statens konstråd), Maria Hallberg (chef för Eskilstuna konstmuseer), Hanna Stahle (konstnär och driver Konstfrämjande Kraft) och Gustav Person (intendent vid Katrineholms konsthall) kommer Färgfabrikans chef Anna-Karin Wulgué och processledare Daniel Urey att diskutera hur konstinstitutioner kan hantera frågor om klimatförändringar. Vilka curatoriella metoder och publika program har vi utvecklat och hur arbetar vi med den dagliga driften och våra byggnader?
Programmet ges torsdag 6 februari kl. 13.00–13.45 i Ångmaskinshallen på Eskilstuna stadsmuseum.
Folk och Kultur är en årligt återkommande plattform för inspiration, upplevelser och lärande med fokus på konsten och kulturens roll som motor och nav i ett hållbart och inkluderande samhälle. Innehållet skapas i samverkan med externa arrangörer, utställare och representanter från kulturlivet, politiken, myndigheter, organisationer, ideella sektorn och landets 21 regioner.
Färgfabriken har under 30 års tid utforskat de stora frågorna om det gemensamma och vår framtid genom dialog och samarbeten. Under 2025 visas tre större separatutställningar där konstnärernas personliga sökande, rädslor, fantasier och berättelser står i centrum och utmynnar i unika formspråk. Programmet fördjupas genom publika samtal, forskningssamarbeten och Open Studios som kretsar kring människors relationer till natur, samhälle och teknologi.
Utställningar
Bild: Vargmamman (2022), detalj. Lisa Englund.
Lisa Englund Beckers konstnärsstipendium 2025 1 februari–16 mars Stipendiatutställning, Stora salen Curator: Emilia Rosenqvist
Lisa Englund (f.1993), även kallad LIEN, är en svensk konstnär från Västerås baserad i Stockholm som arbetar med textil väv som främsta medium. För Englund är uttrycket ”från ax till limpa” en påtaglig realitet. Hon samlar svampar och växter och färgar för hand de garner i ull och lin som ligger till grund för bildvävarna.
I motiven diskuterar hon frågor kring dikotomier som kultur/natur, heligt/profant och människa/djur, ofta med en blinkning till äldre folktro. Lekfullt och följsamt bjuder hon in oss till en drömsk, stiliserad och humoristisk värld, med en grundpuls av längtan och vemod.
Lisa Englund har en masterexamen från Konstfack CRAFT med inriktning textil och har tidigare studerat på Gerlesborgsskolan. Hon har deltagit i grupputställningar på Kulturhuset, ArkDes och Västerås konsthall. Stipendieutställningen på Färgfabriken och KKAM Höganäs 2025 blir hennes första stora separatutställning.
Roland Persson 5 april–15 juni Separatutställning, Stora salen Curator: Anna-Karin Wulgué och Emilia Rosenqvist
Stockholmsbaserade Roland Persson, född 1963, är en av Sveriges mest framstående konstnärer, internationellt uppmärksammad för sina surrealistiska silikonskulpturer som utforskar människans relation till naturen. Genom den unika tekniken att färga silikonet under gjutningen skapar Persson verk som visuellt förför genom sin realistiska detaljrikedom. I hans verk flätas rädslor, sorg, sexualitet och död samman till en väv av uttryck.
Persson skapar surrealistiska kompositioner genom hyperrealistiska avgjutningar av flora och fauna, där det flexibla silikonmaterialet har en central roll. Med en målerisk metod och experimentella tekniker lyckas han skapa en extraordinär detaljrikedom i sina skulpturer. Detaljerna är så noggrant utförda att de framstår som verkliga naturfragment – frusna ögonblick i en surrealistisk, drömlik värld där naturen klänger sig fast vid liv trots mänsklig förstörelse.
Roland Persson har sedan sin masterexamen från Konsthögskolan vid Umeå Universitet 1993 ställt ut både i Sverige och internationellt. Han har bland annat visats på Liverpool biennalen 2021, Österbottens museum i Vasa 2023 samt på Amos Rex och HAM i Helsingfors 2024. Persson finns representerad i samlingar och i många offentliga rum runt om i Sverige, bland annat på torget i Västra skogen, Stockholm, Täby kommunhus och på Stortorget i Örebro. Han är också nominerad till Finlands mest betydande bildkonstpris, Ars Fennica 2025.
Vårens utställning med Roland Persson är en större presentation som spänner över tre decennier.
Bild: Flo Kaserau på studiebesök på Cementa, Lövholmen, Stockholm.
Flo Kasearu Build Absolutely Nothing Anywhere Near Anyone (BANANA) 13 september–23 november Separatutställning, Stora salen
Höstens utställning blir den första större presentationen av den estniska konstnären Flo Kasearu i Sverige. Kasearu använder ofta olika material och uttryckssätt – allt ifrån hittade föremål och personliga artefakter till digitala medier – för att skapa berättelser om den uteslutnings- och inkluderingsdynamik som definierar samtida stadsutveckling.
Utställningstiteln syftar på invånares motstånd mot föreslagna utvecklingsprojekt i deras närområde på grund av upplevda negativa effekter. Den problematiserar hur stadsutveckling kan omforma stadsdelar utan hänsyn till lokala sammanhang och perspektiv. I utställningen uppmuntrar hon en djupare förståelse av hur våra privata val har offentliga konsekvenser och hur motstridiga faktorer och synpunkter formar stadsutvecklingen.
Flo Kasearu har studerat måleri och konst vid Estonian Academy of Arts, samt vid Rebecca Horns multimediastudio vid Berlins konstuniversitet. 2013 öppnade hon sitt eget hus-museum i Tallinn. Kasearu har deltagit i Gwangju-biennalen i Sydkorea, Performa Festival i New York och mottagit flera utmärkelser som exempelvis Estonian State Cultural Award (2021). Förutom i privata samlingar finns hennes verk på Estlands konstmuseum, Tartu konstmuseum, Kiasma och Europeiska centralbanken.
Utställningen är ett samarbete med Kai Art Center i Tallin och har utvecklats under ett års forskningsresidens hos ett energiföretag i Tallinn, och genom platsbesök på Färgfabriken och Lövholmen.
Open Studio
Färgfabrikens Open Studio bjuder in projekt, konstnärer, arkitekter och andra kreatörer att ta över ett eller två projektrum för att utforska en idé under en period innan den tagit sin slutgiltiga form. Under 2025 kommer flera spännande projekt att ta form.
Bild: Stillbild ur film, Anna Lundh
Miss Clock (into the groove) Anna Lundh 22 januari–26 januari
Konstnären Anna Lundh har bjudits in till ett publikt research residency. Anna Lundh gör här en fördjupad konstnärlig undersökning av vårt alltmer komplexa förhållande till teknologi. Utställningen Miss Clock (into the groove) utforskar olika aspekter av tid i relation till digitalisering och samhälle, men även frågor kring kön och genus i förhållande till teknologi – i synnerhet ”talande teknologier” – och hur den mänskliga röstens nära förbindelse med identitet och mellanmänsklig tillit är under radikal omförhandling.
Relational Technologies, Technological Relations 8 februari–2 mars Curator: Jacek Smolicki och Uppsala Hub for Digital Existence
Utställning, workshops och samtal som bygger på forskningsprojektet BioMe. Projektet undersöker biometrins allt större roll i våra liv och städer – maskinbaserade mätningar och statistik analys av människors unika fysiska och beteendemässiga egenskaper – och hur Ai redan påverkar oss. Konstnärer och andra deltagare: Joana Zylinska, Linda Hilfling Ritasdatter, Kristoffer Gansing, Maria Hellström Reimer, Tania Ruiz Gutiérrez, Mary Maggic, Mahmoud Keshavarz, Pedro Oliveira, Max Björverud och Jacek Smolicki.
The Artwork at the End of the World: Art and the Human Facing Death and Extinction David Revés 12 april–11 maj
David Revés är portugisisk curator, författare och forskare som arbetar med ett doktorandprojekt kopplat till Nova University of Lissabon och Linköpings universitet utifrån metoderna Queer Death Studies. Hans projekt utvecklar kritiska perspektiv kring döden och döendet genom konstnärliga, historiska och filosofiska synvinklar samt undersöker hur samtidskonst kan jämka, möta eller införliva vissheten om död och bortgång, liksom hur konsten kan hjälpa oss att förstå både mänsklig och planetär utrotning.
The Ruderal Garden Garden Loops Pågående
Konst- och arkitekturkollektivet Garden Loops är inbjudna att vidareutveckla projektet The Ruderal Garden som de etablerade under 2024, bland annat genom en liten experimentell trädgård på Färgfabrikens parkering, en så kallad ruderatträdgård som är ett delvis vilt, delvis bearbetat landskap.
Programpunkter
Här är ett urval av vårens program, mer tillkommer.
A Clockwork Brunette Performance av Anna Lundh 22 januari, 18.00
I performancet A Clockwork Brunette utforskar Anna Lundh ”talande teknologier” och deras könsbundna historia, med fokus på ”Fröken Ur” – den ikoniska tidgivningstjänsten från 1934.
Public Retreat 30 Januari
Public Retreatkommer tillbaka till Färgfabriken i början av 2025 för att avsluta sitt arbete som påbörjades i Färgfabrikens projektrum under hösten 2024. Det bjuds på performance, boksläpp och konsert.
I samband med utgivningen av boken Elektronic Flora av konst- och musikduon Lerin/Hystad – Simon Torsell Lerin och Bettina Hvidevold Hystad – arrangeras ett eftermiddagsprogram med föreläsningar, en paneldiskussion och en improviserad konsert. Läs mer om Lerin/Hystad och programmet här.
Vårmarknad 22-23 mars
Färgfabriken Marknad är en av Stockholms största marknader för konsthantverk och design.
Kulturnatten
Den 26 april deltar vi i Kulturnatten då vi öppnar upp och aktiverar hela huset och de pågående utställningarna tillsammans med Färgfabrikens Kafé, Färgfabrikens ungdomsråd och inbjudna.
Färgfabriken gratulerar konstnären Lisa Englund som tilldelats Beckers konstnärsstipendium 2025!
Stipendiet, som instiftades 1987, innebär en prissumma på 200 000 kronor, en utställning i Färgfabrikens stora sal samt på KKAM – Höganäs.
Hur känns det att vara årets Beckersstipendiat?
Såklart känns det jättekul och megastort, en uppmuntran som verkligen kan behövas mitt i allt stretande.
Vad handlar din konstnärliga praktik om?
I grunden är det väl en strävan efter skönhet, eller kanske sublimitet är ett bättre ord. Bildvävar är enligt mig det vackraste objekt som finns, det bär på ett värde som kan förhöja vilken trist skiss som helst och färgningen kan beskrivas som en form av animism, ett försök att ladda materialet med magi, med förhoppningen att det ska spilla över på vävarna.
Hur startar en konstnärlig process hos dig?
Startpunkten blir insamlandet av pigment och färgningen av garnerna. Vilka toner jag lyckas framställa sätter ramen för bilderna. När det gäller motiv är mina go-to inspirationskällor myter av olika slag och äldre textilier. Jag är upptagen av att knyta an, göra mig själv till en del av en tradition av bildberättande, upprepa motiv, symboler och mönster, men vrida och vända på det, kombinera fritt och blanda in egna karaktärer. I vävstolen försöker jag alltid lämna utrymme för improvisation, det känns viktigt att låta teknikens möjligheter och begränsningar få spela en roll i uppbyggandet av bilden.
Vad kommer du visa i din utställning på Färgfabriken?
Jag kommer visa ett gäng bildvävar som är gjorda de senaste 3 åren. Det ska bli spännande att få visa de på Färgfabriken, det känns som en optimal plats för dem, den sakrala känslan i rummet kommer kunna addera ett lager till vävarna och jag tror att det kan bli en stämningsfull utställning.
Utställningen öppnar den 1 februari i Färgfabrikens stora sal och visas till och med den 16 mars.
Med inspiration från möbeldesignern Finn Ahlgren och hans idé om ”råsnickeri” har Färgfabriken öppnat en verkstad och workshopyta inne i den stora utställningssalen. Här erbjuds besökare att utforska kreativitet på flera olika sätt och att finna nya användningar för spillmaterial. Genom råsnickeri – idén om att alla ska kunna snickra med enkla verktyg och utan estetiska krav – kan vi upptäcka potentialen i förkastade material, omvärdera det som kanske anses fult och låta det ojämna och slumpartade i materialet bidra till varje verks unika karaktär.
Workshops med pedagog
Varje lördag inom ramen för Arkitekturtriennalen, till och med 23 november, hålls pedagog-ledda workshops där fokus ligger på Finn Ahlgrens filosofi om tillgängligt och enkelt snickeri. Under dessa workshops bygger vi pallar, sprattelfigurer och modeller i kartong – allt skapat av återbrukat material. Inga förkunskaper krävs, bara nyfikenhet och skaparglädje!
Under konsthallens öppettider ges också möjlighet för alla besökare att prova på att rita kartor och skisser över hur Lövholmen kan utvecklas. Hur ska framtidens stad se ut, låta och kännas?
Det förkastade som resurs
I verkstan hittar du förutom spillmaterial från Färgfabrikens utställningsproduktion också material frånOpen Wood, en mötesplats för utforskande och designdrivna projekt med fokus på trä. Bidraget från Open Wood består av rest- och spillmaterial från olika projekt från möbeltillverkning och byggindustrin. Materialets ursprung går att läsa mer om i verkstaden.
Färgfabriken öppnar dörrarna till en ny kompetenshöjande konferensserie om arbetet med offentlig konst.
Konferensserien syftar till att skapa ett nytt forum för praktisk kunskap inom konst och gestaltad livsmiljö. Konferensen blir ett tillfälle för att utveckla, fördjupa och nyansera praktiken hos de iblandade professionerna men även en plattform för kollegialt utbyte där erfarenheter från norr till söder, från storstäder till landsbygder, kan delas och inspireras.
Det första konferenstillfället har temat finansiering och hålls på konsthallen Färgfabriken i Stockholm. De inbjudna talarna och paneldeltagarna kommer från hela det utökade fältet för offentlig konst, med både praktiker, tjänstepersoner och forskare från olika delar av Sverige. Fullständigt program och medverkande finns tillgängligt på Färgfabrikens hemsida.
Konferensen riktar sig främst till tjänstepersoner inom kommunal och regional sektor. Programmets förvaltningsöverskridande perspektiv öppnar upp för att flera olika delar av organisationen som arbetar med den offentliga konsten kan delta, för att möjliggöra en bred förankring av utvecklingsarbetet.
Serien anordnas på initiativ av Färgfabriken och ArtPlatform, med utgångspunkt i boken Handbok för kommunala beställare, som gavs ut av Statens Konstråd och Jönköpings kommun 2024.
Det blir en spännande höst på Färgfabriken då vi fördjupar oss i arkitekturen i en utställning curerad av arkitekt Karolina Keyzer, tidigare tillförordnad chef på Färgfabriken.
Den 31 augusti öppnar grupputställningen Arkitekturer – åtta samtida undersökningar. Fokus är arkitekturen som konstart i egen rätt och dess förmåga att ge svar på viktiga mänskliga behov och samhällsutmaningar.
I den här utställningen vill vi återvända till arkitekturens kärna och dess potential att förbättra människors liv och komma med lösningar på vår tids utmaningar, säger Karolina Keyzer.
I utställningen kommer åtta arkitekter/arkitektteam att presentera varsin storskalig modell utifrån ett tema som berör grundläggande behov eller drivkrafter, som kärlek, frihet, tillhörighet och trygghet.
Utställningen utgör också startpunkten för Arkitekturtriennalen, en ny plattform initierad av Färgfabriken och med ett rikt program framtaget i dialog och samarbete med en rad partners. Triennalen ska vara ett återkommande forum för arkitektur och stadsutveckling, en samlingspunkt för alla intresserade kring frågeställningar om den byggda miljön och framtiden.
Färgfabriken har lång erfarenhet av att i dialog undersöka viktiga framtidsfrågor med andra aktörer. Arkitekturen som konstform och praktik har en viktig uppgift i hur vi skapar ett hållbart samhälle, säger Anna-Karin Wulgué, chef för Färgfabriken.
Höstens utställning kommer att fungera som ett nav för den nya satsningen, där både professionella och den breda allmänheten kan mötas för att utforska och diskutera arkitektur.
Färgfabrikens samarbete med argentinska Victoria McCarthy inleddes våren 2023 när hon curerade filmprogrammet Seeing Lithium som en del av sitt examensarbete vid Stockholms universitet. Ett år senare är hon tillbaka för att presentera El Sur – Narratives of Extraction, en utställning som hon tagit fram tillsammans med Färgfabrikens Emilia Rosenqvist och Daniel Urey. Här utforskar sex konstnärer med olika konstnärliga uttryck konsekvenserna av en storskalig utvinning av naturresurser på den latinamerikanska landmassan.
Varför ville du göra den här utställningen?
Mitt främsta syfte med den här utställningen är att ställa en fråga som kan vara ögonöppnande, att göra människor i Sverige mer medvetna om hur utvinning är ett globalt system som påverkar många platser och samhällen. När jag bodde i Sverige kunde jag se att svenskarna har en självbild av att vara klimatvänliga och ’gröna’, till exempel har många köpt elbil. Men när jag frågade människor om de vet varifrån råvarorna till den teknik de använder hämtas, så visade det sig att många var omedvetna om det. De blev förvånade när jag berättade om vilka negativa följder utvinningen har i Latinamerika. Exploateringen gäller heller inte bara råvaror som används för den gröna energiomställningen, som litium och kobolt. Därför kändes det naturligt att vidga perspektivet när vi planerade för en ny utställning.
Hur valde du verken till El Sur?
Jag gjorde mycket research för att hitta verk av hög konstnärlig kvalitet som tar upp extraktivism på ett intressant sätt, konceptuellt eller materiellt. Jag ville också ha en viss geografisk spridning. Att samtliga medverkande är kvinnor eller icke-binära är däremot inte resultatet av en medveten strategi. Det var helt enkelt de konstnärskap som jag fastnade för. Men nu när urvalet är gjort kan jag se att det tillför något speciellt till utställningen – i positiv bemärkelse. Att närma sig frågor om utvinning från en ekofeministisk utgångspunkt öppnar upp för andra perspektiv och frågor.
Det är heller ingen slump att jag har valt ut flera videoverk. Jag tror att det är ett medium som kan nå även personer som inte är så vana att se konst, det är ett väldigt lättillgängligt format.
Vad kan konstnärer bidra med i diskussionen kring utvinning som andra inte kan? Är de aktivister?
Konstnärer kan göra kunskap begriplig och tillgänglig på ett annat sätt än till exempel forskare eller journalister. Vissa av de deltagande artisterna i El Sur är mer öppet politiska, andra inte, men alla förmedlar en insikt i frågan på olika sätt.
Hur skiljer sig den latinamerikanska kontexten från den svenska?
I Sverige har jag inte stött på så många konstverk om utvinning, bara några om gruvbrytningen i norr och vilka konsekvenser det får för naturen och samerna. I Latinamerika är extraktivism som tema mycket högre upp på agendan, och vi talar inte bara om påverkan på naturen och urbefolkningar, utan om hur hela länder påverkas när korrupta politiker tillåter multinationella företag att plundra naturresurserna. Det knyter an till gamla koloniala förtryckande mönster och återspeglas naturligtvis i de konstverk som visas i El Sur.
Vad hoppas du uppnå med utställningen?
Som jag sa tidigare vill jag visa ett stycke verklighet som inte många i Sverige känner till. Jag tror att det finns mycket att lära av den latinamerikanska konstscenen, och de här konstnärerna i synnerhet. Jag hoppas också få igång en dialog mellan svenska och latinamerikanska konstnärer. Det finns svenska och latinamerikanska konstnärer som närmar sig detta ämne på liknande sätt, men de har ingen kontakt idag.
