Flo Kasearu – BANANA (Build Absolutely Nothing Anywhere Near Anyone)

Kan du berätta lite om idén bakom utställningen och vad som kom först; ”BANANA” eller ”Build Absolutely Nothing Anywhere Near Anyone”?

Build Absolutely Nothing Anywhere Near Anyone kom först. Just nu är jag involverad i flera utvecklingsprojekt på olika platser: hemma, vid mitt lantställe och på Kai, där utställningen BANANA för närvarande visas.

Idén började när gården intill mitt hem köptes upp av ett företag som började bygga en massiv byggnad precis bredvid mitt hus. Kvarteret där jag bor är ganska grönt, med små, gamla hus – och plötsligt restes en moderna, överdimensionerade byggnad med enorma fönster som blickar rakt in i min trädgård.

Titeln syftar också på utvecklingen av vindkraftsparker nära mitt lantställe. Det planeras en vindkraftpark bara en kilometer bort. Det här är en del av en större förändring som sker på landsbygden i Estland, där energiproduktionen går mot grönare och mer moderna teknologier.

BANANA utvecklades specifikt för utställningen som visades på Kai Art Center i Tallinn 2025. Kai ligger som Färgfabriken mitt i ett tidigare industriområde, som nu är ett snabbt växande fastighetsområde. Hela distriktet runt Kai har förvandlats från ingenting till fullt utbyggt på bara fem år, med ständig nybyggnation.

Vad betyder ironi för dig och ditt konstnärskap?

Jag gillar när min konst inte är gravallvarlig. Livet är allvarligt – och det är konsten också, förstås – men jag tycker om att även inkludera ironi. Inte som ett dominerande inslag, utan som ett av flera lager i verket.

För mig är de bästa konstverken de som har många lager: politiska, sociala, estetiska — och också ironiska. Ju fler lager ett verk har, desto mer intressant blir det, eftersom människor upplever det på olika sätt. Vissa kanske inte gillar ironi alls, och närmar sig istället verket utifrån ett rent politiskt eller estetiskt perspektiv. Andra kanske fastnar för just det ironiska.

Det första vi möter i BANANA är staket, och en del verken är inhägnade. Vad betyder staketet för dig?

Staketet är en del av konceptet – Build Absolutely Nothing Anywhere Near Anyone. Normalt, när människor går på en konstutställning, förväntar de sig att kunna komma nära verken, att se varje detalj. Men BANANA behandlar idén om rum – särskilt spänningen mellan privat och offentlig yta – och hur tillgängliga utrymmen blir alltmer begränsade i takt med att allt privatiseras.

Staketet speglar detta. Det skapar en berättelse om dynamiken mellan inkludering och exkludering som präglar dagens samhällsbyggande och de komplexa frågorna kring markanvändning. Staketet skapar en sorts ”förbjuden” zon, som en helig bakgård – något jag har en personlig relation till. Det handlar om hur olika typer av utveckling och förändringar kryper allt närmare mitt privata utrymme, och hur det får mig att känna.

Jag gillar inte staket, eftersom de oftast är ganska fula, och de fungerar som gränser – något som försöker hindra mig från att gå någonstans. När byggföretaget bredvid mitt hus rev mitt gamla staket för att sätta upp ett nytt, bestämde jag mig för att spara alla bitarna. Staketet var omkring 100 år gammalt, precis som mitt hus, och som konstnär tycker jag om att återanvända material.

Med tiden blev staketet ett konceptuellt material att arbeta med. Jag började tycka om det, eftersom det bokstavligen hade markerat gränsen mellan grannens och mitt territorium. Men jag ville inte återanvända staketet bara som ett staket. I stället började jag experimentera med det och snida ornament i träet för att göra det vackrare och mer personligt — för att uppdatera staketet och anpassa det till konstutställningen.

Och staket är också ett försvar.