Skies Calling Skies Falling Margaret Jenkins Dance Company
13 september 2018, 14 september 2018
Dansföreställning
Stora salen, Färgfabriken
Med Margaret Jenkins Dance Company och videokonstnärerna Hi-Jin Kang Hodge och David Hodge
Stockholmspremiär för dansföreställningen Skies Calling Skies Falling på Färgfabriken den 13 och 14 september. Framförd i stora salen av Margaret Jenkins Dance Company San Francisco tillsammans med ett enastående videoprojekt av de svenska videokonstnärerna Hi-Jin Hodge och David Hodge.
”Malströmmen av superstormar och rasistiska fackeltåg och förgiftat språkbruk. Det som inte går att föreställa sig och det alltför verkliga och mitt i alltsammans ögonblicken av klarsyn. Skies Calling Skies Falling är vårt svar på denna svindlande nya verklighet – ett sätt att skapa en känsla av hopp samtidigt som motståndet fortsätter. Ett sätt att bekräfta det djupt mänskliga.”
– Margaret Jenkins
Skies Calling Skies Falling använder sig av chock – det fysiska, emotionella och
intellektuella förkroppsligandet av detta tillstånd – som sin centrala metafor. Skies Calling Skies Falling står för en genomgående kollaborativ konstform och är en kombination av en fullödig, nyanserad och mångsidigt laddad dansvokabulär, skärvor av berättelser, originalmusik med både befintliga och nykomponerade element, livfulla dräkter och en video av kompaniet filmad med drönare. Sammantaget skapas ett explosivt, ifrågasättande landskap, fyllt av rörelseenergi och hopp.
Med hjälp av en drönare har den svenska videokonstnären Hi-Jin Kang Hodge och den amerikanska videokonstnären David Hodge filmat kompaniet på en öppen yta inne i ett stort sädesmagasin i San Francisco. Drönaren har svävat runt och dykt ner mot marken från som mest 250 meters höjd. Flygbilderna skapar en känsla av en avlägsen och möjligen övergiven stad.
Videon projiceras på golvet och väggarna på spelplatsen och utgör en åtta minuter lång prolog och samtidigt ett visuellt landskap för Skies Calling, Skies Falling.
Margaret Jenkins, grundare och konstnärlig ledare för Margaret Jenkins Dance Company, är framför allt koreograf men även lärare och mentor för konstnärer i enskilda projekt inom CHIME (Choreographers in Mentorship Exchange). Jenkins undervisade på Merce Cunningham Studio och gjorde under mer än tolv års tid nyuppsättningar av hans verk i Europa och USA. 1967 bad Merce Cunningham Jenkins att göra en nyuppsättning av hans verk Summerspace med Cullbergbaletten i Stockholm. Det var en av de första gångerna som hans verk uppfördes av ett annat kompani än hans eget. Under de senaste fyra decennierna har hon skapat en imponerande mängd verk, över 80 stycken, för sitt kompani och för andra kompanier baserade i USA, Asien och Europa. 2019 firar kompaniet sitt 45-årsjubileum.
Detta är den andre turnén som Margaret Jenkins Dance Company gör i Sverige.
2016 visades Site Series (Inside Outside) på USA:s ambassadörs residens i Stockholm, Tensta Dansfestival, det judiska kulturcentret Bajit House och Moderna Museet i Stockholm samt på Nova Academy i Simrishamn.
Om föreställningen
Konstnärlig och koreografisk ledning: Margaret Jenkins
Dansare/samarbetspartners: Dalton Alexander, Kristen Bell, Corey Brady, Alex Carrington, Margaret Cromwell, Kelly Del Rosario, Chinchin Hsu
Videodesign: Hi-Jin Kang Hodge och David Hodge
Ljusdesign: David Robertson
Kostym: Mary Domenico
Text och berättarstruktur: Michael Palmer
Musik: Thomas Carnacki
Längd: 60 min
Foto & design: RJ Muna; Morla Design
I media
”Som ett svar på upprörande förhållanden i naturen och politiken manar Skies Calling Skies Falling fram ett apokalyptiskt scenario… rörelserna känns alldeles nya, som skapade för första gången, omöjliga att föreställa sig…Dansarnas framförande genomsyras av felfritt centrerad tyngdkraft och nyanserad kontroll. Videon av David och Hi-Jin Kang Hodge som spelats in med hjälp av drönare visar ett sterilt landskap på golvet och den ståtliga bakre väggen medan rytmer göms under gurglande, malande och vindpinade ljud i Thomas Carnackis fantastiska musik.”
– Claudia Bauer, San Francisco Chronicle
“Jenkins dansverk är oförglömligt vackert och fängslande… häpnadsväckande!”
– New York Times