Bland skorstenar och byggkranar – Kulturella ekosystem i gamla industriområden
22 oktober 2019
Samtal
17.30–19.30
Medverkande: Stefania Zanna, Levente Polyak, Johan Berglund
Färgfabriken bjuder in till en inspirations- och diskussionskväll, utifrån vårt engagemang i vårt eget område Lövholmen. Nu lyfter vi blicken och låter oss inspireras av exempel från andra platser i Sverige och världen.
Hur hänger kulturliv, gamla byggnader och stadsutveckling ihop? Hur kan olika samhällsaktörer samverka för att skapa förutsättningar för oväntade symbioser och hur möjliggör man för kreativiteten att växa i takt med staden? Hur kan en plats utvecklas och bebyggas organiskt, dynamiskt eller experimentellt? Kan man mäta värden på andra sätt än rent ekonomiskt?
Du kommer få ta del av spännande exempel på nytänkande, varsamma, aktivistiska eller inkluderande projekt som på olika sätt har bidragit till utvecklingen av en plats eller stad, med utgångspunkt i gamla industriområden.
Samtalet hålls på engelska.
Evenemanget kan komma att dokumenteras genom film/och eller fotografi, vänligen meddela fotografen eller arrangören om du inte vill bli filmad eller fotograferad så visar vi var man kan sitta under samtalet för att inte komma med.
Innehåll och medverkande
Stefania Zanna kommer att berätta om Cantieri Culturali alla Zisa i Palermo, ett tidigare industriområde som omvandlats till en drivande motor i stadens kulturliv, och om ett exempel på hur man där etablerat en kreativ och kollaborativ inkubator och socialt innovationscenter.
Stefania Zanna arbetar för ARCA i Palermo med främjande av kreativa och kulturella industrier, sociala innovationsprojekt och entreprenörskap i samarbetesprojekt runtom i Europa. Hon doktorerade i territoriell analys vid universitetet i Palermo, och har även masterexamen i ekonomi och kulturarv.
Levente Polyak berättar om icke-spekulativ stadsutveckling och mekanismer för att skydda det kulturella, och sociala, i urbana förnyelseprocesser. Han diskuterar också hur olika strategier kan säkerställa att värdet som skapas av kulturell verksamhet också kommer till nytta för kulturlivet.
Levente Polyak är stadsplanerare, forskare och rådgivare verksam bland annat i Wien. Han är utbildad inom arkitektur och stadsplanering, och är doktor i sociologi. Han har tidigare arbetat med urbana förnyelseprojekt i New York, Paris och Rom. Han är redaktör för tidskriften Cooperative City och en av initiativtagarna till Eutropian Research & Action. Sedan 2018 deltar han i projektet Open Heritage.
Johan Berglund kommer att presentera nya verk från Slakthusområdet där han arbetar med flera projekt, samt några internationella exempel på projekt inom industriella och postindustriella sammanhang där kulturproduktion används som drivkraft för förändring. Johan Berglund är grundare av 42 Architects, en arkitektfirma i Stockholm med erfarenhet av projekt som knyter an till samtida kulturproduktion. Han är utbildad vid Bartlett School of Architecture i London och har tidigare mångårig erfarenhet av att leda designteam i större projekt. Han har lett forskningsenheter vid Bartlett School of Architecture, där han också varit lärare under flera år. Han är verksam som gästföreläsare och kritiker vid flera institutioner i Storbritannien och Europa.
Fördjupning
Reflektioner efter symposium på Färgfabriken den 22 oktober
Lövholmen – del i en global utmaning
Lövholmen har många paralleller runtom i världen. Sambanden mellan konst och kulturskapande, tomma industribyggnader och stadsutveckling är lika tydliga i Stockholm som de är i Palermo, Berlin eller Bratislava. Under symposiet “Bland skorstenar och byggkranar” på Färgfabriken i oktober 2019 visade den internationella utblicken på vikten av
att ta tillvara och utveckla tidigare industriområden genom att utveckla det redan existerande och skapa möjligheter för nya verksamheter, ofta med olika typer av kulturellt innehåll
I städer som växer så väl i de som avfolkas är rum för konst och skapande ofta en utmaning. Stigande hyror, platsbrist och ökad kommersialisering gör att många platser för kreativa verksamheter försvinner i de centrala eller stadsnära områdena, utifrån ekonomiska och politiska incitament.
Kulturen har en nyckelroll
I städer med avflyttningsproblem ifrågasätts inte sällan relevansen i att satsa på kultur, särskilt den som ligger utanför de traditionella institutionerna. I växande städer trängs ateljéer och konstnärskollektiv successivt undan – och stadsdelar som tidigare haft kulturen som pulsåder förvandlas till konventionella bostadsområden. Följden blir ofta hårdare och osäkrare villkor för det konstnärliga skapandet, segregerade och homogeniserade stadsrum där mångfalden i historiska miljöer tynar bort. Visst finns det även lysande undantag och goda exempel – men Lövholmen är på många sätt del i en problematik som är gemensam för många städer runtom i världen.
Talarna på seminariet gav flera nya perspektiv till den debatt som pågår nu. Stefania Zanna från Palermo som har doktorerat i territoriell analys berättade om strategisk kulturplanering med organisationen ARCA i Palermo. Stadsplaneraren Levente Polyak belyste fler internationella exempel på hur kulturskapandets platser kan inspirera till alternativa ekonomiska och sociala strukturer. Arkitekten Johan Berglund (42 architects) kompletterade med reflektioner utifrån sina egna projekt kring vikten av annorlunda tänkande i både arkitektur och stadsplanering. Alla kunde de relatera till Lövholmens situation – och vice versa. Om städer ska kunna fungera socialt, kulturellt och strukturellt är utrymme för kreativitet och kulturskapande inte en sidofråga – utan en grundläggande förutsättning.
Att tillvarata resurser och potential i gamla industriområden
Att Lövholmen aktualiserar så många platser och perspektiv är kanske oväntat för många. Men med sin relativt begränsade storlek är området en ovanligt tydlig sammanfattning av processer och villkor som återkommer på många andra håll runtom i världen. Gentrifiering, segregation och minskat utrymme för annorlunda tänkande är globala utmaningar med lokala konsekvenser. Samma sak gäller återbruket av industribyggnader, tomma lokaler och annan typ av “överbliven” arkitektur. Inte minst med tanke på våra miljö- och klimatutmaningar bör man ifrågasätta om det är resursmässigt vettigt att riva byggnader byggda med förfinade hantverksmetoder och gedigna material.
Kvällens presentationer blev ett sätt att både bredda och fördjupa tankarna om Lövholmens potential, och vilka samtal och perspektiv vi behöver för att leda dialogen framåt.
Paralleller i Europa
Bland de mer tydliga parallellerna fanns Stefanias introduktion till ARCA och CreZiPlus; organisationer som förändrat dynamiken i Palermos kulturliv genom att de erbjuder både fysiska platser, startup-stöd, nätverk och projekt som öppnar upp staden och aktiverar tidigare stängda platser. Precis som Lövholmen, fast i större skala, förvandlades en idé om alternativa utvecklingsmetoder för staden till viktiga plattformar som nu är både uppskattade och etablerade. Här utforskas idag hållbar teknik och innovation, kulturarvsutveckling, digital teknologi och mycket annat. CreZiPlus, som är en inkubator och co-working space och del av ARCA är inriktad på mat-, konst- och kulturproduktion och socialt entreprenörskap och inryms i en före detta möbelindustri. På så vis förs ett kulturarv vidare genom att skapa kontinuitet i platsens kreativitet och kombinera materiellt och immateriellt kulturarv.
Lövholmen är det sista orörda industriområdet nära Stockholms innerstad, som visar spår av de verksamheter och arbete som låg bakom den moderna stadens framväxt. Precis som i Palermo har byggnaderna sedan industrierna flyttat möjliggjort framväxten av ett av Sveriges viktigaste kreativa kraftfält, i form av de drygt trehundrafemtio konstnärer och kulturskapare som idag arbetar här. Hundratals fler exempel finns runtom i Europa och andra delar av världen. Tillsammans bildar de en provkarta som tydliggör vikten av att kultur får platser att utvecklas på i en samtida urban utveckling.
Levente Polyaks beskrivning av bland annat Ferme du Rail i Paris; Stara Trznica i Bratislava, Alle du Kai, Bryssel och NDSM Amsterdam tog fasta på att de kreativa platserna även kan gå i bräschen för nytänkande kring vilka ekonomiska och sociala modeller som städer och människor behöver. De är inte bara samlingsplatser för alternativa uttryck och skapande, utan även tankeställare kring hur man kan se bortom traditionella gränser mellan ägande, tillväxt, produktion, kreativitet och stadsutveckling. Medan en del av platserna studerats djupgående och beskrivits i rapporter, forskning, artiklar och konstverk är andra mer okända men väl så viktiga. Frågor om makt, strukturer och värderingar i staden blir särskilt synliga eftersom platserna i sig själva är praktiska och pedagogiska reaktioner på den tid vi lever i. I varje exempel finns värdefulla tankeställare, som är en viktig resurs i de fortsatta samtalen.
Nytt skapas ur det gamla
Att nyskapande samhällsinitiativ och kulturskapande ryms i byggnader som förlorat sin ursprungliga funktion har djupa historiska rötter. Överblivna ytor eller hus som inte längre har en definierad verksamhet har typiskt sett erbjudit både lägre hyror och friare förhållningssätt, som i sin tur varit viktigt för konstens och lokalsamhällets utveckling. Ofta finns därför en slags dubbel funktion: här skapas och produceras dagens kreativa uttryck, vilket i sin tur bidrar till användning och bevarande av miljöer som behövs för att förstå samhällets utveckling då och nu. Lövholmen är ett exempel på detta genom synergieffekterna mellan ateljéernas närvaro och de många industribyggnadernas spegling av stadens utveckling från slutet av 1800-talet till idag. Leventes nätverk av platser i Europa bekräftar på många sätt tesen om att historiska platser skapar ny frihet idag: de aktiverar och syresätter precis som Lövholmen stadens mellanrum. De bidrar konkret till stadens behov av kultur – både i form av närvaron av skapandet i ateljéer och verkstäder, och den flora av uttryck som hela tiden uppstår.
Medan de lokala förutsättningarna varierar så finns många tydliga mönster som är gemensamma för kulturskapare i olika länder. De kreativa kraftfälten som kontaktytor och mötesplatser i relation till gentrifieringsprocesserna är ett återkommande tema. Idag pågår dessutom mycket utbyte emellan och forskning om nya användningar av gamla industriplatser och hur återaktivering av dessa inverkar på samhället. Både i form av akademisk forskning och konstnärliga arbeten som skildrar hur de kreativa ytorna påverkar och samverkar med hela städer.
Men kreativitet och annorlunda tänkande i en historiskt viktig miljö behöver inte bara bestå i co-working spaces, ateljékollektiv eller designstudios. Även en så till synes enkel sak som en skateboardpark kan ge stora effekter på upplevelsen av staden, eftersom den engagerar människor och skapar rörelse och deltagande. Johan Berglunds arbete med en aktivitetspark i världsarvsstaden i Falun är ytterligare en påminnelse om hur platser kan aktiveras, omvärderas och få nya funktioner som ger både livskvalitet och själ åt staden. Hyttgårdsparken, en skatepark i Falun, har byggts ut i flera omgångar för att möta det ökade intresset. Närheten till kulturarvsmiljön lyfter fram kontraster och samband, och synliggör fler kvaliteter än de mest uppenbara.
Samtidigt är många aktiviteter i gamla industriområden dolda. Medan vissa kollektiv, co-working spaces och liknande har omfattande publik verksamhet och utåtriktad kommunikation är andra mer inåtvända, trots att verksamheten i sig inte behöver vara det. Till stor del beror det på villkoren: osäkerheten och det tillfälliga i vissa kulturskaparplatser gör att varken tid eller resurser för kommunikation finns, med följden att viktiga och dynamiska verksamheter paradoxalt nog förblir osynliga – även för grannar i dess omedelbara närhet.
Så vad gör vi nu?
Färgfabrikens fortsatta arbete med Lövholmen har sin kärna i viljan att öppna upp samtalen och skapa plats för fler lösningar i framtiden. Många utmaningar kvarstår och den fortsatta processen är till vissa delar inte helt avgjord. Det betyder att engagemanget kan fortsätta växa – och att frågan om morgondagens Lövholmen är långt ifrån färdigbesvarad. Engagemanget och intresset för Lövholmen har fått spridning och finns nu i olika grupper. Konstnärerna som är verksamma i området, grannar och lokalinvånare, studenter, politiker och arkitekturintresserade är bara några exempel på de som nu tar del i dialogen.
Oavsett vad som händer är ett öppet samtal med både kritiska perspektiv och inspirerande exempel en nyckel till att skapa en hållbar debatt. I längden är den mångfald av synergieffekter som de kreativa platserna bidrar med något som hela samhället vinner på, inte minst genom att det påminner oss om att aktivt engagera oss i staden.