El Sur – Narratives of Extraction

13 april 2024 16 juni 2024

Utställningen träffar andra sinnen, berör känslomässigt, får mig att se på frågorna om rovdrift och förstörelse med ögon jag lånar från lokalbefolkningen. Ulrika Stahre i Aftonbladet 27/4-24.

Grupputställning
Stora salen, Färgfabriken

Curator: Victoria McCarthy i samverkan med Färgfabrikens curator Emilia Rosenqvist och processledare Daniel Urey.

Medverkande konstnärer: Ana Alenso (Venezuela), Seba Calfuqueo (Chile), Marcela Magno (Argentina), Maxi Mamani a.k.a Bartolina Xixa (Argentina), Alejandra Prieto (Chile) och Naomi Rincón-Gallardo (Mexico).

Information på spanska.

I vårens stora utställning på Färgfabriken exponeras skuggsidan av utvinning. Här riktas kompassen söderut mot Latinamerika, en landmassa rik på åtråvärda naturresurser i en tid då fossila bränslen ska fasas ut.

Stillbild ur Alejandra Prietos videoverk *Solo tendras piedras*, 2019 (beskuren).

Utifrån teman som vatten, olja och litium gestaltar latinamerikanska konstnärer konsekvenserna för människor, djur och landskap i den pågående rovdriften på naturtillgångar i länder som Chile, Argentina, Venezuela och Mexico. Fram träder en bild av gigantiska litiumbäddar, förorenade floder, privatiserade vattenkällor och en ursprungsbefolkning som ständigt måste ge vika för omvärldens outtömliga materiella behov.

El Sur ger publiken möjlighet att möta framstående konstnärskap, varav de flesta inte tidigare visats i Sverige. Uttrycken varierar och rymmer video, installation, foto och ljudverk. Medverkande konstnärer är Ana Alenso (Venezuela), Seba Calfuqueo (Chile), Marcela Magno (Argentina), Maxi Mamani (Bartolina Xixa, Argentina), Alejandra Prieto (Chile) samt Naomi Rincón-Gallardo (Mexico).

Installationsfoto av Ana Alensos verk *Lo que la mina te da, la mina te quita* (*What The Mine Gives, The Mine Takes*).
Foto: Johan Österholm.

Om konstärerna

Ana Alenso (Venezuela) är en konstnär baserad i Berlin. Genom skulptur, fotografi, video, ljud och installationer reflekterar hon över de ekologiska, sociala och ekonomiska konflikter och risker som är förknippade med utvinning av naturresurser. Alensos verk har bland annat visats på Kunstmuseum Wolfsburg (Tyskland) och Brücke-Museum (Tyskland). I utställningen på Färgfabriken visas två verk av konstnären installationen Lo que la mina te da, la mina te quita (2020) och ljudverket Blood of the Earth (2019).

Seba Calfuqueo (Chile) är mapuchekonstnär och curator baserad i Santiago de Chile. Genom installation, video, keramik och performance ger hon en kritisk reflektion över den kulturella, politiska och sociala statusen för mapuchebefolkningen i det samtida chilenska samhället. Calfuqueo inriktar sin praktik på att utforska queerteorier, såväl som olikheter och likheter mellan urfolks och västerländska tänkesätt. Hennes verk finns representerade i ett flertal samlingar, såsom vid Denver Art Museum (USA), Museo MALBA (Argentina), Thyssen-Bornemisza (Spanien), och Centre Pompidou (Frankrike). I utställningen på Färgfabriken visas videoverket Kowkülen (Liquid Being, 2020).

Marcela Magno (Argentina) är en konstnär som utforskar gränserna för fotografi som medium. Hennes huvudintresse ligger i den fotografiska bildens kraft att producera och konstruera kunskap och strukturera individuellt och kollektivt minne. Hon har visats i både Argentina och internationellt, i sammanhang och på institutioner som Photo Beijing (Kina), Casa Azul del Arte (Chile), Tokyo Institute of Photography (Japan), Biennale de La Habana (Kuba), Photo Speaks (Sydkorea), och Art Museum of the Americas (USA). I utställningen på Färgfabriken visas fotoinstallationen Land [2] Litio (2022-) som är del av det övergripande projektet Land (2012-).

Maxi Mamani (a.k.a. Bartolina Xixa) (Argentina) är Coyakonstnär och dragqueen från provinsen Jujuy, som i sitt konstnärskap arbetar med fotografi, performance och video. Genom sina konstverk synliggör hon diskriminering och lyfter frågor kring kolonialism, identitetskamp, sexuellt normbrytande, ojämlikhet för urfolk samt ekologiska, miljömässiga och territoriella frågor.

År 2017 skapade Mamani alter egot Bartolina Xixa, ur ett behov att utmana koloniala påtränganden av ras- och könskategoriseringar inom kulturer i Syd. Därmed angriper hon rötterna till hur vissa identiteter förtryckts och fråntagits sina röster – gjorts subalterna – som följd. Hennes verk har visats på bland annat Museu de Arte de São Paulo Assis Chateaubriand (Brasilien), Hamburger Bahnhof (Tyskland), Museo de la Solidaridad Salvador Allende (Chile) och 11:e Berlin Biennale (Tyskland). I utställningen på Färgfabriken visas videoverket Ramita Seca, La Colonialidad Permanente (2019).

Alejandra Prieto (Chile) är en konstnär som använder måleri, video, skulptur och installation som arbetsmedium. I sin praktik undersöker hon föremåls materiella konstitution, med särskilt fokus på mineraler och hur de interagerar med människor på en fysisk och konceptuell nivå. Prieto har ställt ut sina verk på många konstinstitutioner i Chile, liksom i flera internationella konstsammanhang, såsom Biennale de La Habana (Kuba), Saatchi Gallery (Storbritannien), SIART-biennalen (Bolivia), Palais de Tokyo (Frankrike) och Sala de Arte Público Siqueiros (Mexico). I utställningen på Färgfabriken visas två verk av konstnären: videoverket Sólo Tendrás Piedras (2020) och Los Alquimistas (2018).

Naomi Rincón-Gallardo (Mexiko) är konstnär och forskare vars praktik bedrivs ur ett dekolonialt cuir-perspektiv. Hennes arbete dyker ner i mytiska drömlandskap, med syfte att skapa alternativa verkligheter inom neokoloniala sammanhang. Hon integrerar en mängd olika influenser och uttryck i sina verk, inspirerade av bland annat teatrala lekar, populärmusik, mesoamerikanska kosmologier, spekulativ fiktion, folkloristisk kultur, dekolonial feminism och queer of colour-kritik. Hennes verk har visats på La Casa Encendida (Spanien), 59:e Venedigbiennalen (Italien), 34:e biennalen i São Paulo (Brasilien), MOMENTA 2023 (Kanada), och Museo de Arte Contemporáneo de Oaxaca (Mexico). I utställningen på Färgfabriken visas videoverket Soneto de Alimañas (2022) .