Ljudet av Stockholm.
Spärrar som slår, mynt som faller till marken, bilar som gasar, pendeltåg som bromsar, larm som ljuder, vindar som blåser mellan husen, duvors flyktspel, en borr som slår upp asfalten, samtal på tunnelbanan, ringsignaler, gatumusikanter, barn som skrattar, barn som gråter, hundar som skäller, ”nästa station, Liljeholmen”.
En stad är nästintill aldrig helt tyst. Mängder av ljud avlöser varandra i en ständig kedja av oavbrutet sorl. En stads ljud berättar också något om hur denna stad är uppbyggd och fungerar; Vad är det som hörs? Vilka ljud överöstar andra? Vad prioriteras? Vilka ljud är överrepresenterade och vilka är underrepresenterade? Samtidigt blir ljudet ofta sekundärt till det vi ser. Gör vi det enkla experimentet att blunda på tunnelbanan upptäcker vi garanterat alltid ljud som finns där men som vi inte lägger märke till i vanliga fall.
Till Stockholm on the Move har musikproducenten och elektronica-musikern Håkan Lidbo fångat ljudet av Stockholm. Han har skapat en samlad ljudbild som är det första som möter oss i utställningen. Vi ställde några frågor till Håkan kring Stockholms ljudlandskap och perception.
Foto: Bengt Alm
Färgfabriken: Vilka ljud samsas i ljudbilden du skapat för utställningen Stockholm on the Move? Och från vilka platser kommer de?
Håkan Lidbo: De flesta ljuden kommer från ett projekt jag gör tillsammans med etnologen Elin Franzén som vi kallar Oljud Stockholm. Som en del av detta projekt har vi gjort en interaktiv ljudkarta där vem som helst kan spela in miljöljud från Stockholm och markera på kartan var det är inspelat. Det hela blir en utställning på Kulturhuset 24 jan–24 mars 2013 plus att det finns på nätet.
Färgfabriken: Hur skulle du säga att Stockholm låter?
Håkan Lidbo: Skillnaden i ljud mellan olika städer är en ganska subtil vetenskap, men det finns skillnader om man lyssnar noga. Självklart är Stockholm unikt för att de flesta här pratar svenska med stockholmsdialekt. Sedan att det finns vatten på så många ställen, det gör någonting med akustiken. Stockholm har nog fler tysta ställen än andra städer i samma storlek. Den som söker (relativ) tystnad kan hitta den på många platser, även inne i stan. Vi är ganska civiliserade som bilister och använder tutan mycket mindre än i exempelvis Sydeuropa (eller t.o.m jämfört med Malmö där jag kommer i från). Stockholm har en hög koncentration av iPhones så Apples ringsignaler blir också en del av ljudbilden. Sedan är vi ett jämförelsevis tystlåtet folk, inte så mycket jämfört med andra svenska städer utan i relation till resten av världen. Så tystnaden i bussen eller på tunnelbaneplattformen är också ett stadstypiskt ljud.
Färgfabriken: Hur skulle man kunna förändra ljudbilden i en stad, tänker du?
Håkan Lidbo: Naturligtvis kan man lyfta fram frågan om ljud vid stadsplanering och infrastrukturplanering. Man kan lägga tyst asfalt, bullerplank, gräva ner tågtunnlar osv. Men man kan också, på egen hand, skapa en inre förändring av ljudbilden. Genom att vara medveten om sin egen inställning till framförallt jobbiga och bullriga ljud så kan tillvaron bli lättare. Jag vill hävda att om man lyssnar till stadens ljud, inte som buller eller ljudföroreningar, utan som om det vore musik, då kan även ljudet från gnisslande tunnelbanevagnar, ihärdiga hötorgsförsäljare eller skräniga fiskmåsar bli en tillgång istället för ett problem.
Färgfabriken: Upptäckte du något nytt, tidigare ”osynligt” ljud när du samlade in Stockholms sorl?
Håkan Lidbo: En intressant sak är att det hörs fåglar nästan hela tiden (åtminstone på sommaren). Om det skulle dyka upp en råtta eller en ekorre eller något annat djur som är lika stort som en fågel så skulle vi omedelbart lägga märke till det, men det finns ofta massor av fåglar kring oss hela tiden som vi inte ens ser. Fåglarna lever sina liv tillsammans med oss i staden men de är så självklara att vi knappt tänker på dem – och knappt hör dem. Men lyssnar man bara så kvittras och kraxas det oavbrutet i vår stad.
Intressant är också hur vi per automatik värderar naturliga ljud som fina och mekaniska och syntetiska ljud som fula. Kanske för att de flesta Stockholmare kommer från släkter som bodde på landet för bara en eller två generationer sedan. Vem vet? Om ytterligare en generation, när alla bilar (förhoppningsvis) är el-bilar, så kanske vi minns tillbaks till det härliga trafikbullret som idag dominerar staden.
Mer om Håkan Lidbo finns på hans hemsida. Utställningen Stockholm on the Move där Håkans ljudlandskap kan höras pågår till 24 mars 2013.