Har vi flyttat fram positionerna? – resumé från slutdiskussionen.

Torsdagen 21 mars var det dags att summera Stockholm on the Move. Vad har kommit upp, vilka frågor har fått svar och vilka nya frågor har ställts?

Slutdiskussionen var uppdelad i tre block – Växtverk, Hållbarhet och Länsparlament. Påhejade av den engagerade moderatorn, Göran Cars (KTH), blev diskussionerna i många stunder intensiva.

Panelen Växtverk. Från vänster: Anna Wersäll, Karin Eklund, Henrik Widerståhl, Ulrika Francke, Lennart Weiss och Jens Plambeck. 

”Växtvärk gör ont och förändring gör också ganska ont.”

I panelen ”Växverk” konstaterade man att Stockholm är en motor i hela landets tillväxt, men bostadsbyggandet går alldeles för långsamt. ”Varför har vi 50% lägre byggande i dag än 2006?” Det andra problemet är vår infrastruktur och bristen på utveckling inom det området. Boven i dramat stavas samverkan. Många talar sig varmt om samverkan, men hur fungerar det egentligen i praktiken?

I panelen fanns en samling som representerade just olika stora aktörer som i praktiken behöver samverka för att saker ska röra på sig. Så varför går det då så långsamt?

Problemet verkar vara beslutsstrukturen. Är det för många kockar? Några av paneldeltagarna hävdade det och blickade bakåt. Stockholms tunnelbanesystem framstod många gånger som ett infrastrukturellt mästerverk, omöjligt att återupprepa. ”Beslutsprocesserna var annorlunda förr, när tunnelbanan byggdes fanns bara en kommun som tillsammans med staten tog besluten. Idag är det annorlunda.”

Slutligen flyttade samtalet om växtverk från symptomen till en av de bakomliggande orsakerna till problemen – de ekonomiska förutsättningarna. Helt enkelt – vem betalar?

Panelen Hållbarhet. Från vänster: Sverker Hansson, Ola Broms Wessel, Madeleine Nobs, Oskar Wallgren och Niklas Svensson. Stående: Moderator Göran Cars.

”Om vi inte vet vad vi pratar om vet vi inte vart vi ska.”

Hållbarhet tycks vara ett koncept som vi slänger oss med alldeles för hastigt och som blivit lite utnött.

Man talar ju ofta om vad som är hållbart. Men man kan också fundera över vad som inte är hållbart. Håller Stockholm ihop? ”Det är så olika i olika delar av Stockholm, ju mer jag kikar desto tydligare ser jag att delarna inte håller ihop.” Panelen var rörande överens om att den sociala hållbarheten är den stora utmaningen för Stockholmsregionen. Stockholm består av sociala öar som på många nivåer är separerade. Här är dagens och framtidens utmaningar, men också möjligheter. ”Jag tror att det är de gångarna som skapas mellan öarna som kommer bygga staden.”

Medborgarperspektivet är något som kanske har försvunnit i på den långa och ibland krångliga vägen som kallas planering. ”Med en livsstilsförändring följer andra och nya planeringskrav”. De planer som dras upp idag kommer ju i slutändan gälla en generation som är på väg att skapa en livsstil som på många sätt skiljer sig från dem som tar besluten idag.

Panelen Länsparlament. Från vänster: Lennart Kalderén, Stella Fare, Elof Hansjons, Helene Hellmark Knutsson, Yvonne Blombäck och Per Ankersjö.

”Skulle utmaningarna verkligen försvinna genom ett regionförbund?”

Den avslutande panelen för dagen bestod av politiker från olika partier och olika delar av förvaltningarna.

Det är uppenbart att det finns saker som inte fungerar bra i utvecklingen av infrastruktur och bostadsbyggande i Stockholmsregionen. Det behövs nya former för samverkan och beslutsfattande. Vissa kommuner, exempelvis Solna och Sundbyberg, bygger så att det knakar och andra bygger inte alls. ”Om Lidingöborna vill ha tunnelbana så måste de bygga bostäder!”

Man kan fråga sig om det verkligen är vettigt att kommunerna själva beslutar om bostadsbyggandet. Kanske behövs det regionala direktiv?

Nej! sa stora delar av panelen.
Det skulle bara krångla till processerna ännu mer. Dessutom skulle det få den demokratiska strukturen ur balans. Delar av panelen ville ha ännu mindre inblandning från andra instanser, kanske ska landstinget bara ägna sig åt sjukvård och lämna infrastruktur och bostadsbyggande åt kommunerna? Andra var av åsikten att ett samlande organ är en förutsättning. Och att det är bråttom. Två busslaster med nya invånare gör ju sitt intåg i Stockholm, varje dag! ”Vi kan inte förvänta oss att 26 olika kommuner ska hitta samsyn i de här frågorna på så kort tid.”

Det blev tydligt i samtalet att politisk färg inte alltid styr idéerna om hur utmaningarna ska bemötas. Även över blockgränserna förenades exempelvis moderater och socialdemokrater då de lokala perspektiven och behoven sammanföll. Kanske är detta en ledtråd i det fortsatta jakten på lösningar?

*

En mängd andra perspektiv, idéer och frågetecken kom såklart upp under dagen. En längre rapport och sammanfattning från slutdiskussionen kommer snart upp på vår hemsida. Håll utik!

Mer om de medverkande och upplägget för dagen finns att läsa här.