Children of the Children of the Revolution

Grupputställning
Stora salen, Färgfabriken, samt utomhus

Curator Jonatan Habib Engqvist

Konstnärer: Signe Johannessen, Joanna Lombard, Lina Selander, Ylva Snöfrid, Nikolina Ställborn

Children of the Children of the Revolution är en grupputställning med mestadels nyproducerade eller omarbetade verk. Till utställningen hör en katalog med dokumentationsfotografier, fördjupande texter samt en nyskriven novell av Ida Andersen.

Children of the Children of the Revolution är en utställning  med fem aktuella samtida konstnärer, som äger rum exakt 50 år efter den symboliska våren 1968. Här presenteras konstnärer som delar erfarenheter av att växa upp som barn till idealister, i ”alternativa” miljöer inom vänsterrörelsen under den så kallade gröna vågen på 1970- och tidiga 1980-talet. De är barn till en generation som sökte alternativa sätta att leva på.

Dessa barn rörde sig mellan två världar – i majoritetssamhället genom skolorna de gick i och de kollektiv de växte upp i. De fick tidigt lära sig hantera olika koder.

Verken behandlar grundläggande mänskliga frågor kring liv, död, familj, sexualitet, mänsklig gemenskap och maktstrukturer. Det kollektiva sätts i relation till det personliga. Hur ser förhållandena ut mellan politik, utopi och känslor?

Konstnärerna arbetar med sin egen historia och med minnen som ett konstnärligt material. Kanske gör detta att både det smärtsamma och det vackra från konstnärernas uppväxter träder fram i ett annat ljus. Var har idéerna om kollektiv gemenskap och utopiska samhällen tagit vägen? Var söker vi svar på existentiella och politiska frågor idag? Hur förhåller vi oss till individen kontra kollektivet?

Om konstnärerna

Signe Johannessen

Signe Johannessen (f. 1978) ifrågasätter i sitt konstnärskap vår uppfattning av livet, makthierarkier och moral. Utifrån egna erfarenheter försöker hon väva samman påtagliga vardagsdilemman med science fiction-liknande världar. Faktiska och fiktiva evolutionära genombrott talar om för oss vart vi är på väg. Johannessen är intresserad av hur vi skriver om naturens historia och hur vi porträtterar andra arter och undersöker vad våra relationer till dem kan säga oss om maktstrukturer. Genom att blicka in i historien, och på samma gång mot tolkningar av naturen, djur, och artificiella maskiner återkallar Johannessens verk Donna Haraways uppmaning: ”it matters what matters we use to think other matters with”, och diskuterar vad det innebär att vara människa. Johannessen är utbildad vid Kunsthögskolan i Oslo samt vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm och gör skulpturer, videoverk, teckningar och installationer. Johannessens konstnärliga processer drivs ofta genom olika typer av workshops och exkursioner i samarbete med olika experter. Johannessen är en av grundarna till Art Lab Gnesta, en fristående/självorganiserad institution på landsbygden söder om Stockholm.

Joanna Lombard

Joanna Lombards (f. 1972) konstnärskap präglas av en blandning mellan undersökande av det personliga och det universella som kontrasteras gentemot utopier och verklighet. Med fotografi, ljud och videoinstallationer iscensätter Lombard med teatral prägel scener. Scener och utsnitt ur sammanhang som liksom mycket annat i hennes konstnärskap bygger på personliga erfarenheter och ett undersökande av en svunnen tid. År 2016 kom publikationen Ljusbacken, som en fortsättning på hennes undersökning av kollektivet och platsen Ljusbacken, fungerar som en slags backdrop för Lombards berättande. Lombard är utbildad på bland annat Konstfack och Kungliga Konsthögskolan i Stockholm och har genom åren haft utställningar på många olika platser runt om i världen samt medverkat vid Momentum-biennalen 2015; SeMA Biennale; Mediacity Media Art Biennale, South Korea och The Black Moon, Palais de Tokyo.

Lina Selander

Lina Selander (f. 1973) har beskrivits som en poetisk filmare, politisk berättare och forskare och en nyskapande konstnär inom rörlig bild. Under sin arbetsprocess som består av ett gediget insamlande av material – av bild, ljud, text och röst – bygger Selander upp sina verk i /vad som skulle kunna beskrivas som/ ett arkeologiskt eller geologiskt arkivarbete där olika skikt av mening och historia korsar varandra, fogas samman och lagras, men där brotten och förskjutningarna mellan dem också är ständigt närvarande. Selander är intresserad av historiska brytpunkter och hennes filmer orienterar sig genom historiska såväl som förhistoriska och mytologiska källor; de rör sig både horisontellt och vertikalt i tiden, som i en ofrånkomlig, obesvarad önskan att förstå det obegripliga som framträder i det poetiska montaget.
Selander är utbildad på bland annat Kungliga Konsthögskolan i Stockholm och Konsthögskolan Valand i Göteborg. Selander medverkade 2012 vid Manifesta (Genk, Belgien) och representerade Sverige på Venedigbiennalen 2015.

Ylva Snöfrid

Ylva Snöfrid* har sedan tidig ålder utvecklat ett säreget konstnärligt språk och en egen motivvärld som präglas av personliga mytologier och bottnar i hennes subjektiva erfarenheter. Hon använder sig av måleriets språk för att skapa egna rum, i gränsen mellan konst och verklighet, där hon utforskar psykiska, mentala och filosofiska förståelser av tid och plats. Ylva Snöfrid bygger ofta upp installationer, och utför rituallika performances, som en form av aktivism. Ylva Snöfrid växte upp i en konstnärlig och politisk miljö, och fick tidigt bekanta sig med film och konsthistorien. Tarkovskijs film Den Yttersta Domen, som handlar om den ryske ikonmålaren Ivan Rublev, och om konsten och konstnärens villkor, satte djupa spår och påverkade henne att redan som barn ta beslutet att bli konstnär. Ylva Snöfrid är erksam internationellt, baserad i Stockholm och Aten.

* Ylva Snöfrid hade tidigare konstnärsnamnet Ylva Ogland. Hennes namn var Ylva Snöfrid och hennes efternamn Ogland. Sedan tidig barndom har Ylva levt med föreställningen att Snöfrid var en spegeltvilling, med en egen persona som levde i spegelvärlden. Under många år har konstnären Ylva Ogland fört ut Snöfrid från spegelvärlden och ut i den verkliga världen, genom ritualer, substanser, målningar och stora marionettdockor. Som en konsekvens av denna konstnärliga process har till slut Ylva och Snöfrid transmuterat till ett, konstnären och konstnärskapet är ett, Ylva Snöfrid.

Nikolina Ställborn

Nikolina Ställborn (f. 1972) arbetar med att skapa stämningar och sammanhang, vilket ofta mynnar ut i installationer som innehåller skulptur och ljus. Både i de offentliga permanenta installationerna och de som hon gör temporärt för ett utställningsrum eller i andra miljöer, arbetar hon med uppmärksamhet på helheten, sammanhanget och rummet. Ställborn har gjort offentliga konstverk både på Island och i Sverige, bland annat i Hendriksdalsallén i Stockholm. Hon har även gjort mindre offentliga, svårtillgängliga, eller rentav hemliga installationer, senast på Hagströmerbiblioteket på Karolinska Institutet i Stockholm. Ställborns fördjupningar i biologi, medicinsk forskning och medicinhistoria visualiseras på olika sätt i hennes produktion, där hon lyfter fram enskilda organismer och belyser systemen som de ingår i. Ställborn är utbildad på Icelandic Collage of Art and Crafts, samt på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm och har också en bakrund inom analogt fotografi.

Katalog

Till utställningen producerade Färgfabriken en katalog med ett förord av Färgfabrikens kreativa ledare Joachim Granit, konstnärspresentationer med dokumentationsfotografier, en fördjupande text av utställningens curator Jonatan Habib Engqvist samt en nyskriven novell på temat av författaren Ida Andersen.

Katalogen kan köpas i Färgfabrikens butik eller laddas ner i digital version (PDF).
Digitalkatalog Children of the Children of the Revolution

Dokumentation

Här kan du se en film från utställningen och hör en intervju med utställningens curator Jonatan Habib Engqvist.

Med stöd från

Stockholms stad
Kulturförvaltningen, Stockholms Läns Landsting
Statens kulturråd