Between Realities – Fem samtida konstnärer
Grupputställning
Projektrummen, Färgfabriken
Curator Björn Norberg
Konstnärer: Anna Uddenberg, Wendy McMurdo, Jacob Kirkegaard, Katja Novitskova, Julius von Bismarck
I utställningen Between Realities deltar fem samtida konstnärer som genom olika metoder fokuserar på vad det är att vara människa i en snabbt föränderlig värld, där tekniken ständigt förändras och påverkar både våra beteenden och uppfattningar av vår existens.
Naturligtvis är det svårt att till fullo förstå och beskriva vad digitaliseringen av våra liv och samhället i stort egentligen kommer att betyda. Det är lika lätt att bli hänförd och dras med av de möjligheter som en ständigt uppkopplad värld erbjuder, som det är att se de praktiska och filosofiska problem som uppstår. Är det möjligt att påstå att digitaliseringen förändrar vår perception och att vi därmed upplever världen genom ett bedrägligt filter som förstärker, förminskar och förvränger? Om så är fallet, vad innebär de
Medverkande konstnärer
Anna Uddenberg
I verket Journey of Self Discovery tar Anna Uddenberg (f. 1982) upp frågor kring kommersialism, konsumtion, feminism, kroppsfixering, identitet och hur vi skapar vår självbild. Mobiltelefonens kamera spelar en viktig roll när vi skapar den bild av oss själva som vi vill att omvärlden ska se, där “selfien” är ett av de vanligaste motiven på sociala medier. Kameran är ett verktyg som vi använder för att undersöka oss själva i jakten på identitet och bekräftelse.
Wendy McMurdo (f. 1962) har i flera av sina projekt intresserat sig för frågor kring datorer, barn och utbildning. McMurdo har besökt skolor och studerat hur barn använder datorer och särskilt hur de spelar dataspel. Hur påverkas barnen av spelandet och att de tillbringar så mycket tid i virtuella världar, såsom Minecraft?
I projektet Indeterminate Objects (Classrooms) undersöker konstnären hur digitala visualiseringar är närvarande i barnens vardag. McMurdo har fotograferat klassrum i en skola med klassiska, viktorianska miljöer och sedan lagt till diverse digitala animationer.
I det mindre verket Indeterminate Objects (Chatroom) har hon kopierat konversationer från kommentarsfältet i Minecraft och frikopplat dem från spelet. Chatten skapar ytterligare ett lager till det som händer i spelet och länkar samman spelarna, fiktionen och det virtuella.
Foto: Karin Björkquist.
Jacob Kirkegaard
Jacob Kirkegaard (f. 1975) deltar med videoverket Stigma, inspelat på fyra olika platser runt Fukushima, efter den stora kärnkraftsolyckan som inträffade 2011.
Stigma inställer sig delvis i en konstnärlig tradition av naturskildringar men verket består av flera lager och rör sig mellan dimensioner. Med hjälp av känsliga mikrofoner har Kirkegaard spelat in ljud som människan annars inte kan höra utan förstärkning. Ljuden förändrar upplevelsen av landskapet och öppnar upp för nya tolkningar. Eftersom verket är inspelat i Fukushima är det lätt att dra paralleller till den radioaktiva strålningen, som hela tiden finns där men som inte syns med blotta ögat. Stigma öppnar också upp en diskussion om hur civilisation, natur och människa förhåller sig till varandra.
Katja Novitskova
Katja Novitskova (f. 1984) tycks i verket Mamaroo (smoldering brain, green bugs), berätta om en värld där robotar och cyborger har ersatt människan. Den större roboten har tagit sig an små robotkryp och ser efter dem med största kärlek och omtanke.
Novitskova rör sig i en högteknologisk värld där det finns spår av såväl en teknikfascination som en dystopisk föraning om vad utvecklingen inom den artificiella intelligensen kan innebära. Eller kanske inte: Om maskinen tar över efter människan och om planeten då blir en bättre plats för allt övrigt liv och om dessa nya varelser lever lyckligt, vad är det då som säger att den världen skulle vara en sämre plats att leva i? Det är möjligt att människan går en dyster framtid till mötes, men det innebär inte nödvändigtvis världens undergång. Dessutom finns det kanske en möjlighet, som verket Mars Potential (marabou) antyder, att livet kan fortsätta på andra planeter om Jorden inte längre är något alternativ.
Julius von Bismarck
I Tysklands geografiska mittpunkt finns ett träd planterat, en lind. En morgon i april, 2013 rapporterades en olycka. En svart VW Golf hade kraschat in i trädet. Polisen var konfunderad. Det syntes inga spår fram till trädet som indikerade varifrån bilen hade kommit. Till sist stod det klart att bilen måste ha krockat någon annanstans och sedan lyfts till platsen.
Olyckan arrangerades av konstnären Julius von Bismarck (f. 1983). Med både humor och list utmanar han invanda sätt att se och förstå bilder och omvärlden. I Unfall am Mittelpunkt Deutschlands #1 planterar von Bismarck en fiktion och konceptuell idé som sedan letar sig in i lokala medier och polisrapporter och blir en del av verkligheten, en metod som konstnären frekvent använder sig av.
Dokumentation
Video om utställningen och intervjuer, skapad av HodgeArts.
Relaterat
Between Realities är ett samarbete mellan Goethe-Institut Schweden och Färgfabriken samt en del av projektet Drone Dancing.
Drone Dancing är ett mångfacetterat konstprojekt som utforskar den teknologiska utvecklingen och dess effekt på människans nutid och framtid. Projektet består av två utställningar som presenteras på Färgfabriken hösten 2018, Drone Visions och Between Realities. Utställningarna använder sig av två olika tillvägagångssätt för att illustrera hur tekniken kan komma att påverka vårt framtida samhälle.
Läs mer om projektet Expanded Societies här.
Sponsorer
