At the End of a World – experimentella rörliga bilder

Grupputställning

Projektrummen, Färgfabriken

Curator: David Revés

At the End of a World är den första utställningen av en bredare curatoriell undersökning av David Revés, som fokuserar på frågor om död och ändlighet, förfall, ruin och kollaps inom olika biologiska, subjektiva, sociala, politiska, ekonomiska och planetära sammanhang.

På Färgfabriken utforskar vi dessa teman genom experimentell film och rörliga bilder av konstnärer med olika bakgrunder och geografiska områden, där varje film utvecklas genom sitt vittnesmål- och testamentskaraktär och vittnar om de ”tragedier” som är inneboende i det mänskliga – och mer-än-mänskliga – livet, liksom om en oupplöslig värld i ett tillstånd av ständig kris.

Mitt i bland olika horisonter av förlust och deras hemsökelser – av oförutsägbarhet, katastrof eller utrotning, men också processer av individuell eller kollektiv sorg – presenterar detta projekt olika territorier vid slutet av en värld. Genom detta försöker projektet inte bara kritiskt utmana vissa västerländska föreställningar om framsteg, rationalism och metafysik mobilisering inifrån, utan också att föreställa sig framtida spekulativa möjligheter. Förhoppningen är att detta enbart är just det: slutet på en given värld, där materiell ändlighet är en konstant, men bland otaliga andra som ännu väntar.

Medverkande konstnärer

Gunvor Nelson, Time Being, 1991, 6 min. Courtesy of Filmform

Gunvor Nelson (född 1931, död 2025), var en svensk konstnär och en av vår tids största filmmakare. Hon har influerat generationer av filmskapare som lärare vid San Francisco Art Institute (1970-1992). Time Being är en skildring av Nelsons döende mor och hur bandet dem emellan klipps av. Filmen är en minneshyllning till modern och anmärkningsvärd i sin förmåga att sammansmälta livets brutalitet och skönhet. 

Liselotte Wajstedt, Bromsgatan, 2020, 7:57 min. Courtesy of Filmform

Liselotte Wajstedt (född 1973) är en samisk konstnär från Kiruna som arbetar med experimentella rörliga bildverk i olika medium. Filmen Bromsgatan från 2020 undersöker vad som händer i mellanrummet mellan plats och människa utifrån området Ullspiran i Kiruna som revs 2015 på grund av den gruvextraktion som underminerat marken. Konstnären frågar sig vad som händer med platsens minne och livet som en gång levts där? 

Paulo Abreu, Asleep (2012), 12 min. Courtesy of Light cone

Paulo Abreu (född 1964) är en portugisisk filmskapare och bildkonstnär. Asleep är en experimentell och poetisk dokumentär, inspelad på Super 8 film, om vulkanen Capelinhos på ön Faial i Azorerna. Den visar dokumentationsbilder från de successiva vulkanutbrotten 1957 och 1958, vilket är den senaste gången vulkanen var aktiv och skapade flera geografiska omvandlingar på ön, såväl som sociala och ekonomiska kriser.

Marte Aas, What I Miss About People, and What I Don’t Miss About People, 2017, 10:51 min. Courtesy of Filmform.

Marte Aas (född 1966) är en norsk fotograf och filmare baserad i Oslo. Hennes arbete rör sig i gränslandet mellan samtida bildkultur, historia, teknologi och landskap. Verket What I Miss About People, and What I Don’t Miss About People utspelar sig i en framtida värld där människan inte längre befolkar jorden. Vi följer en hund genom ett dystopiskt ödelandskap medan den berättar vad den saknar och inte saknar med människor.   

Maria Magnusson, Where the snow-fed Rio del Llano met the edge of the desert, 2023, 4:56 min. Courtesy of Filmform.

Maria Magnusson (född 1965) är en konstnär och filmskapare baserad i Göteborg. Hennes arbete undersöker relationen mellan ljud och rörlig bild. Verket Where the snow-fed Rio del Llano met the edge of the desert, är filmad vid Pear blossom Highway,  Antelope Valley (the armpit of California) där den kooperativa kolonin Llano del Rio även kallad The Socialist Ruins en gång blomstrade (1914-1918). Ljudcollaget är berättelser om drömmar kopplat till landskap vilka sändes på  Delia Derbyshires radioprogram – Inventions for Radio Dreams 1964. 

Raphaël Maze, Disaster (2014), 8 min. Courtesy of Light cone

Raphaël Maze (född 1974) är en fransk experimentell filmskapare. Filmen Disaster är en drömlik representation av kaos. Bilder tagna från resor förvandlas till tecken, linjer och grafiska konstruktioner vars pulserande följd förstärker den poetiska laddningen. Den visuella rytmen i hans filmer förstärks av ljudspår som sedan 2003 har gjorts i samarbete med olika ljudkonstnärer.

Janaina Wagner, Werewolf, 2016, 18:16 min.

Janaina Wagner (född 1989) är en brasiliansk konstnär som utforskar frågor om mänskliga maktsystem genom film, teckning och installationer. Hennes arbete syftar till att presentera en kritisk förståelse av hur människor påtvingar sin omgivning ett system av ordning och kontroll.  Filmen Werewolf undersöker grundsatsen ”människan är en varg för människan” utifrån en post-apokalyptisk ruin – ett nedmonterat bergslandskap skapat av mänskliga verktyg för produktion av ett så kallat utvecklingsframsteg, i form av fossil energi.  

Adriana João (född 1998) är konstnär och fotograf från Algarve, den sydligaste regionen i Portugal. Hennes arbete uppstår ur subtila sammanträffanden i den eviga immateriella länken mellan allt som existerar, som återfinns i de trassliga perfekta och imperfekta cyklerna och mönstren som härrör från vanliga beröringspunkter. I utställningen visar hon en serie om tre fotografier vilka förmedlar en spöklik närvaro: tre memento mori som påminner oss om vår kollektiva ändlighet och förgänglighet, över olika tidsskalor.

Om curatorn

David Revés är curator, författare och forskare. Ph.D. kandidat vid NOVA University (PT). Framtida gästforskare vid Linköpings universitet (SE), 2026-28. Grundare av METANOIA, ett nomadprojekt fokuserat på upplevelser och berättelser om utrotning, kollaps och ändlighet.

David Revés har utvecklat forskningsresidens, solo- och gruppprojekt för olika arenor såsom Färgfabriken (Stockholm); Cité des Arts (Paris); Artistes en Résidence (Clermont-Ferrand); CIAJG — Centro Internacional das Artes José de Guimarães (Guimarães); gnration (Braga); Culturgest (Porto); Alfaia (Loulé); USC och DIDAC Foundation (Santiago de Compostela); och Fidelidade Arte, Appleton, Leal Rios Foundation, Arpad Szenes – Vieira da Silva Foundation eller Carpintarias de São Lázaro (alla i Lissabon), bland andra.

Han var chef för programmering och curator på Galeria Painel (PT), medkurator vid DIDAC Foundation (ES) och en del av curatorteamet för CINENOVA – Interuniversity Film Festival (PT). Medvärd för samtalscykeln och podden LOVE AND DEATH.

David Revés upprätthåller en praxis av kritiskt och essäistiskt skrivande, publicerat regelbundet i konstnärsböcker, utställningskataloger, plattformar och tidskrifter som specialiserar sig på samtidskonst. Sedan december 2024 har han utsetts till meddirektör och curator för Salto, i Lissabon, PT.

I media

”Som om människan har lämnat scenen” – Recension av Martin Grennberger, Svenska Dagbladet (22/4-25).

Foto credit toppbild: Adriana João, Fire plumes landing on wet shoulders, 2021