Experiment Stockholm

Vad menar vi med experiment? Jo, att på ett lekfullt sätt med ett visst allvar sätta fart på en diskussion om hur och på vilket sätt ett Stockholm skulle kunna bli exempel för nytänkande i en liten och stor skala. För att lyckas med det behöver man pröva sig fram och ge utrymme för idéer och initiativ.

Experiment Stockholm har därför laborerat med olika teman och frågeställningar. En undersökning av dessa har pågått under ett drygt år. Där vi med olika kompetenser har undersökt alltifrån miljö till frågan om huruvida det går att planera för det oplanerade. Vi har fått fram intressanta påståenden och resultat. Delar av dessa visas på utställningen här på Färgfabriken, men även på andra platser runt omkring i Stockholm. Tanken är att projektet skall lämna avtryck även utanför Färgfabriken.

Stockholmsregionen är en av de mest snabbväxande i hela Europa. Vilket sätter press på bland annat bostadsbyggandet. Kostnaderna för att bo närmar sig absurda nivåer. Det byggs för lite, det byggs fel. Stora grupper som unga och nyinflyttade lyckas inte komma in på en segregerad bostadsmarknad.

Det som byggs idag är i princip ett miljonprogram för en ekonomiskt pressad medelklass: standardiserade bostäder som säljs i välputsade och tillrättalagda broschyrer och reklamsnuttar.

Det handlar givetvis inte bara om bostäder utan många andra frågor som engagerar. Vi lever i en ”större värld” än på 60- och 70-talen. Stockholm och Sverige är idag mångkulturellt, det berikar och gör att det är attraktivt att bo här. Men faktum är, synliga och osynliga gränser finns mellan olika bostadsområden – både etniska och ekonomiska.

Klimatförändringar är förmodligen upphovet till nästa stora flyktingström, i en nära framtid. Folk kommer att behöva emigrera på grund av bland annat vattenbrist och hetta. Vilket leder in på frågor som handlar om natur och ekologi i relation till samhällsbyggnad: den vilda skogen, det odlade landskapet, parkerna och olika biotoper. Kan människan och naturen samexistera på ett nytt sätt? Med nytänkande och experimentellt förhållningssätt kan dessa värden skapa spännande och omväxlande miljöer för natur och olika människors behov, på platser som kommer att behöva exploateras – inte i dag men i morgon?

Politiken har ett ansvar. Kan inte den formulera en riktning eller vision blir det politiska samtalet segt och oinspirerat. Därför har Experiment Stockholm tagit på sig uppgiften att vitalisera den politiska debatten och sparka bollen vidare till våra beslutsfattare.

Färgfabriken är konsthallen som använder sig av konstnärliga metoder för att belysa och visa på alternativ hur vi kan tolka vår omvärld. Därför har Färgfabriken i denna utställning skapat förutsättningar för möten mellan konsten, forskningen och arkitekturen.

Experiment Stockholm kommer under utställningsperioden fungera som en plats för pågående experiment i olika skalor, där besökarna ges möjlighet att bygga vidare på projektet.

Vi som arbetat med projektet här på Färgfabriken vill varmt tacka alla engagerade som stött ett experimentellt tänkande genom kunskaper och engagemang!

Synergier, gemensamma intressen och konflikter. Hur definierar vi “Stockholm” och hur påverkar det planeringen? I diskussionerna om urbana frågor och hållbar stadsutveckling lyfts ofta innerstadens kvaliteter upp som norm. Men innerstaden existerar bara i relation till sin omgivning. Kan vi gå bortom ett inner- och ytterstadstänkande? På vilka sätt är de olika platserna beroende av varandra? Förorten klumpas ofta ihop men den finns i många olika skepnader och står inför olika typer av utmaningar. Hur kan exempelvis villaområden bli drivkrafter istället för att behandlas som reservat? Och vilka är landsbygdens osedda kvalitete

Mental infrastruktur – sociala nervbanor. Stockholmsregionen är segregerad. Kan man genom den fysiska planeringen och stadsbyggandet påverka hur vi interagerar med varandra? Vad händer om vi ser infrastruktur som system för att skapa möten snarare än att flytta människor och varor mellan olika punkter? Hur påverkar den digitala utvecklingen vårt sätt att samspela i stadsrummet? Kan man planera bort sociala, mentala och fysiska barriärer i regionen?

Det byggs knutpunkter och regionala stadskärnor. Det nya stationssamhället, vad är det? En vindpinad pendeltågsstation eller ett Grand Central Station? Eller något vi aldrig sett maken till? Hur sker mötet mellan resenärer från olika trafikslag? Vad händer om vi tänker människa istället för resenär? En plats kan vara både genomfart och mötesplats eller en mer ”permanent” plats genom till exempel bostäder. Balansen mellan flödet och det fasta.

För Stockholm finns en central intressekonflikt mellan byggandet av de cirka 300 000 nya bostäder som krävs och det lika starka kravet att skapa ett hållbart och klimatneutralt samhälle.Hur kombinerar vi ett expansivt Stockholm med ekosystemtjänster? Kan vi skapa genuint hållbara städer och ta hänsyn till Stockholmarnas globala ekologiska fotavtryck? Finns det andra sätt att konstruera den fysiska infrastrukturen? Är stadsodling effektivt? Kan den rädda oss vid en eventuell katastrof eller är den mer en trivselfaktor? Ska individen eller samhället ta mest ansvar för miljön? Och vilka löften rymmer ”teknisk ekologi” och “cirkulär ekonomi” som alternativ resurshantering?

Det finns bra strategier för medborgarinflytande men de verkar inte nå ända fram. Försök till dialog blir ofta bromsande istället för konstruktiva. Insikter man fått ifrån dialogen visar sig svåra att implementera i det fortsatta arbetet. Vi lever i en tid där trycket på bostäder är enormt, liksom frågorna kring byggandet. Var bygger man? Hur bygger man? Varför bygger man inte? Frustrationen finns både hos de som behöver bostäder och hos de som vill bygga mer. En viktig fråga är vilka röster som hörs och inte hörs i dialogen? Utställningen är i sig en dialog med besökarna, och en mötesplats för olika intressenter och aktörer. Kanske kan den också blir en plats för att prova nya grepp? Hur skulle vi tolka ett ord som “gehör” inom planering?

Stockholms stad har annammat begreppet “idéburen stadsförbättring” för det kluster av informella metoder som i andra sammahang kallas exempelvis: tactical urbanism, urban akupunktur eller place-making. Kärt barn har många namn men gemensamt för de här metoderna är att de är småskaliga, billiga och tillfälliga sätt att förändra stadsrummet, metoder som från början var osanktionerade aktioner från grupper eller individuella medborgare. Dessa tendenser har många positiva effekter och har numera omfamnats av planeringsförvaltning och många fastighetsägare. Vad är det tecken på för brister i “normala” systemet? Och vad händer när det offentliga rummet blir rum som kontrolleras av många små kollektiv och gemenskaper? En smygprivatisering av det offentliga rummet? Skapar vi en skön hippiedröm eller ett klansamhälle?

Varierat byggande, varierande funktioner
Vad innebär hållbart byggande? Vilka möjligheter öppnar ett småskaligt byggande i stan eller i den täta förorten? Kan ett varierat byggande skapa en resilient stadsstruktur som bättre kan anpassa sig till framtida förändringar? Kan vi tänka oss stadsdelar där vissa hus byggs för att stå kortare tid, andra för längre tid? Vilka alternativa planprocesser skulle släppa in nya aktörer, exempelvis byggemenskaper?

Att vi måste skapa ett hållbart och jämställt resande är de flesta överens om. Frågan är hur vägen dit ser ut? Hur ska Stockholms gaturum organiseras när gående och cyklister är norm? Kommer alla kommuner i regionen anta “framkomlighetsprincipen” som ledstjärna: där trafikslagen prioriteras i ordningen gående, cyklister, kollektivtrafik, gods och därefter bilister? Kommer vi se trafik- och byggbudgetar som exakt avspeglar den prioriteringsprincipen? En intressant fråga är; Vad blir steget efter cykelentusiasmen? Kan vi finna en nytänkande samverkan mellan trafikslagen?

Vi måste bli bättre på att bygga in förändringsmöjligheter. Vi borde tänka på den byggda strukturen som en del av ett naturligt ekosystem. Staden/systemet ska klara både långsiktiga förändringar och externa chocker: politiska och sociala oroligheter, ekonomiska svängningar, naturkatastrofer, flyktingvågor. Byggandet av staden måste innehålla en långsiktigt hållbar produktion av ekosystemtjänster, social resiliens och en inbyggd flexibilitet. Vi vet inte vad som är nästa tekniska genombrott, och vi kanske inte ens märker dess effekter förrän de är en del av vår vardag?