Lövholmen

vilken framtida stad vill vi se?

Hur kan man bygga för fler – och låta fler få bygga?

– Seminarium om varierat byggande och hur man kan bygga bort bostadsbrist och segregation. 

Bygga 800px

Datum: 30 september 
Tid: 13–16
Plats: Takvåningen, Färgfabriken

Fri entré, föranmälan till Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den..

Stockholm har en enorm bostadsbrist. Idag byggs det dock äntligen mer, men fortfarande för dyrt och monotont. Ett mer varierat byggande skulle leda till bättre integration för stadens nyinflyttade och till en större urban mångfald generellt. Byggandet och planeringsprocesserna domineras idag av ett fåtal stora bolag. Hur kan fler aktörer få möjlighet att bygga? Vad finns det för vettiga alternativ? Svaret kan inte vara ett nytt miljonprogram. Hur kan vi skapa flexibla bostäder som människor har råd att bo i; hur bygger man blandat och spännande, och samtidigt hållbart? I Sverige har vi av tradition inte ’social housing’. Är det dags att omvärdera detta faktum? Vilket ansvar har byggherrarna och politikerna? Vilken är hyresrättens och allmännyttans roller? Kan man bygga bort segregation?

Målgrupp:
Kommuner; tjänstemän och politiker
Konsulter inom planering, byggande, arkitektur etc.
Studenter inom tex stadsbyggnad, arkitektur och planering
Du som är intresserad av urban utveckling och stadsutvecklingsfrågor, oavsett bakgrund

Språk: svenska

Boka plats: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Program

13-13.15: Introduktion: Jan Rydén, Färgfabriken

13.15-13.45: Kommunala strategier för social blandning och ett ökat bostadsbyggande i Berlin, Hamburg, Stockholm och Göteborg

Anna Granath Hansson är fastighetsekonom och forskar på KTH om politik, lagar och regler som styr bostadsbyggandet i Sverige och internationellt. I en ny studie har hon jämfört hur Berlin, Hamburg, Stockholm och Göteborg valt att utforma sin bostadspolitik för att öka bostadsbyggandet.

13.45-13.55: Konstnären Carl Oskar Linné visar verket ”Kvadratmeterpris”

13.55-14.15: Paus

14.15-14.30: Byggemenskaper och miljonprogrammet, Ola Broms Wessel, Spridd arkitekter

14.30-14.45: Bygga för fler, med fler. Stadsplaneringens verktyg i Stockholms stad idag. Torleif Falk, Stadsledningskontoret, Stockholms stad

14.45-15.15: Paus

15.15-15.45: Politisk paneldebatt

Sebastian Wiklund (v) Stockholms stad

Cathrin Bergenstråhle (m) Nacka kommun,

Göran Svensson (s) tidigare ordf i stadsbyggnadsnämnden, Haninge kommun

Tomas Hansson (kd), Huddinge kommun.

Lotta Jaensson, bostadspolitisk expert Riksbyggen

Hur ökar vi tillgången på ekonomiskt överkomliga bostäder? Räcker det att bygga både bostadsrätter och hyresrätter om allt är dyrt? Är ett socialt blandat Stockholm önskvärt? Är vi överens om målen, och vilka är medlen? Vad spelar markpolitik och planprocess för roll? Kan vi lära något av Tyskland?

15.45-16.00: Avslutning

(med reservation för ändringar)

Maretopia

– en vision om ett framtida flytande ekologiskt kulturhus på Stockholms vatten.

    Maretopia är ett kollektiv som har initierats av den Liljeholmenbaserade konstnären Jens Evaldsson. Maretopia undersöker den potential som finns hos Stockholms vatten. Idén är att skapa en flytande kultur- och ekoby på flottar som ligger för ankar utanför Färgfabriken. Den första flotten byggdes av material som blev över efter Färgfabrikens förra stadsutvecklingsutställning Stockholm on the Move.

    GENOMFÖRT PROGRAM

    Det konstnärliga programmet som Maretopia erbjuder under Experiment Stockholm består av enstaka dagsevenemang på vattnet. Som vatten reflekterar ljus kommer också utomhusevenemangen att visualiseras och kontextualiseras inomhus på Färgfabriken. Curator för programmet är Kristina Lindemann.

    Onsdag 23 september, ca. kl. 18.30 Era Isabel Serander och Sara Hedberg
    Performance: Rituell Invigning av Maretopia

    Lördag 17 oktober kl 16.00–17.30: Love Enqvist presenterar pågående projekt
    Love Enqvist har vid flera tillfällen använt sig av vattnet och egna personliga minnen som en utgångspunkt i sitt konstnärliga arbete, vilket tog honom från Stockholm till Istanbul i en kajak, till världens ände och ett försvinnande språk såsom till en man som rest over oceanen med en flotte och varit nära döden.

    På lördag, kommer Love bjuda in till en performativ skymningsresa, en fysisk och psykologisk avdrift som passerar förbi fragment av språk och minne, rörelse och försvinnande, resa och dokumentation. Livet är förändring och resan ämnar främja en tankeprocess kring en berättelses ursprung och destination.

    Lördag 24 oktober kl 14.00: Konsthall323 i ett samtal om rörlighet, grannskap och närhet till vatten.
    Vi träffas utanför Färgfabriken och kommer röra oss mellan Färgfabriken, Maretopia och Konsthall 323, längd ca. 2 timmar.

    Den 24 oktober är Konsthall 323 på plats vid/på/hos Maretopia. Konsthall 323 är en konstinstitution i en bil, verksam sedan 2010 på platser som nås med bil. Konsthallen drivs av Frida Krohn och Ylva Trapp.

    Sedan 2014 bedrivs Konsthall323s verksamhet framför allt i Saltsjöbaden, där det finns mycket att upptäcka för samtidskonstens kritiska blick; arbetsmarknadskonflikter, konstnärsmyter, kapitalistdrömmar och dödsångest. Här finns Xets målade garderobsdörr, Grünewalds enorma ateljédörr, blanka BMWar, solbrynta vita hudar, solglitter och iskristaller. De har träffat skrinnare, hotellpersonal, slottshusägare, fackföreningsekonomer, konsthallschefer och lösgående hundar. De har lärt sig om jazzgossar, stridsåtgärder, akvarellmåleri, gröthem, kapitalisthistoria och hudteknologi.

    Denna lördag kan ni lyssna på ljudverk därifrån; betraktelser av ett samhälle vid vatten som karakteriseras av ordning, trygghet, tomhet, storslagna byggnader och berättelser och där Konsthall323 ser stor utvecklingspotential. Samtalet kommer även kretsa kring frågan vad som händer när en konsthall inte är verksam i fasta lokaler och hur Saltsjöbaden har påverkat konsthallens program. 

    Vi möts kl. 16.00 vid Gröndals båtklubb för en resa, där vi glömmer kylan i 1,5 timmar och lär känna mer av Love Enqvists arbete. Tänk på att ha på er passande utomhuskläder (mössa, halsduk, vantar, varma strumpor). Ta gärna med egen filt om ni kan. Det är begränsad antal platser, för garanterad plats får ni gärna OSA till Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den. senast fredag kl. 15.00.

    Onsdag 28 oktober 2015 kl 13: Art Lab Gnesta – Swamp Storytelling
    Konstnären Signe Johannessen och curatorn Caroline Malmström har de senaste åren samarbetat i en rad projekt, både inom och utanför den konstnärliga verksamheten Art Lab Gnesta.

    På Maretopia presenterar de sitt arbete med Swamp Storytelling, ett arbete som utgår från träsket som en symbol för rådande klimatpolitik, nödvändiga omvandlingsprocesser och livets vagga.

    Projektet började som ett utbyte med den marinbiologiska forskningsstationen ANET (The Andaman and Nicobar Islands Environmental Team) i Indien. De ville kombinera arbetsfälten för naturvetenskaplig forskning och konstnärlig produktion kring miljöfrågor, och samtidigt undersöka hur konst kan fungera som kunskapsförmedlare för ny forskning. I utbytet har konstnärer bjudits in till nära dialog med forskare och tjänstemän för att formulera nya perspektiv på frågor om miljö, klimatutmaningar och katastrofhantering.

    Som en del av Maretopia kopplar de ihop indiska och svenska träsk med Liljeholmsvikens vatten, och öppnar upp för ett samtal om vad vi kan lära oss av träsket. Samtalet bygger också på en workshop som Signe och Caroline gjorde med Konstfacks textilstudenter i åk 2 och 3 i skogen utanför Gnesta, varpå studenterna skrev varsin fabel som ett konstnärligt statement.

    Lördag 31 oktober 2015 kl 14: Jonas Esteban Isfält – Skanna territorium: Om glitch, green screen och akvarellmåleri 
    Vi träffas utanför Färgfabrikens entré, längd ca. 2 timmar.

    På lördag, den 31 oktober, bjuder fotograf Jonas Esteban Isfält in till Maretopia för en presentation av sitt pågående arbete med ämnena glitch, green screen och akvarellmåleri i romantiken. Romantiken har associerats med uppkomsten av ett specifikt sätt att prata och tänka kring ekologi och nationell identitet. Presentationen kommer bl.a. ta upp varför det idag återigen kan vara intressant att förhålla sig till dessa idéer.

    En bärbar handhållen skanner används vanligtvis för att digitalisera enstaka rader text genom att röra skannern över en yta där texten befinner sig. Istället för att skanna text, skannar Isfält andra ytor omkring oss. Man kan kalla det för att ta prover från en viss plats. I en vetenskaplig process skulle dessa prover kunna samlas, katalogiseras eller arrangeras och arkiveras baserat på en viss hypotes. I processen att överföra information från sin ursprungliga plats till den digitala sfären kan delar av information gå förlorad och materialet sätts ihop annorlunda med glapp och glitches.

    Isfält är intresserad av abstraktioner och fel i den digitala fotografiska processen och dess relation till föreställningar om sanning och hur vi relaterar till och producerar ideologi. Det godtyckliga av glitchen gör inhämtning av data till en icke-vetenskaplig praktik och ifrågasätter vetenskaplig kunskapsproduktion i sig. Installationen av flaggor på Maretopia kan förstås som ett tecken på en möjlig förskjutning av vår syn på territorialitet. Gjorda av chroma key green screen tyg, kan de både representera ekologirörelsen och användas som projektionsyta för vår föreställda territoriala tillhörighet. 

    Torsdag 12 november 2015 kl 11: Isabel Löfgren & Peter Lang – Att uppleva platser i rörelse: Ö-A Möbius Trip & Stalker walks 

    Välkommen till presentationen av "Ö - A Möbius Trip" publikationen på Färgfabriken torsdag den 12 november, kl. 11.00. Tillsammans med Isabel Löfgren ( konstnär/skribent och forskare på KTH), en av Ö-expeditionsledarna, och Peter Lang (professor i arkitekturteori och historia på KKH och medlem i Stalkergruppen), kommer vi bege oss på en psykisk upptäcksfärd av archipelagic thinking , nordisk odysseemytologi och tankar kring resande, derive, nomadism och heterotopiska platser.

    Publikationen "Ö - A Möbius Trip" dokumenterar en serie utforskande resor som hade målet att hitta en mystisk ö i Stockholms skärgård av en grupp internationella konstnärer. Peter Lang har varit medlem i den Rom-baserade "urban arts" forskningsgruppen Stalker sedan 1997. Medan det finns många skillnader kring hur och varför de respektive utforskande praktikerna ägde rum, finns det också tydliga länkar som t.ex. fascinationen för Homers Odyssee och den grundläggande frågan vilken sorts insikt resorna tillåter när tids och platsangivelser mellan nu och någon annanstans, här och då blandas.

    Efter en kort introduktion till Ö resorna och Stalkers derivé kommer Isabel Löfgren framföra några avsnitt från boken där mytomspunna öar tillåter läsaren att träffa det okända i ett alternativt och expanderat universum. Efter läsningen får vi pröva några fantastiska delar av menyn som skapades specifikt till resorna och som utförligt illustreras i boken till ljuden av Radio Ö som var en pirat radio station som sattes upp våren 2014, vars inspelning som var specifikt komponerad för detta tillfälle presenteras som en CD tillsammans med publikationen.

    Carl-Oskar Linné 
    En resa på vattnet som handlar om kvadratmeterpriset på land

    Cecilia Tjärnberg 
    Workshop Flytande Våtmark


    OM MARETOPIA
    Den 5 juni sjösattes de fyra första flottarna i Gröndals hamn mittemot Färgfabriken. Flottarna byggdes under kursen Floating Utopias på Konstfack av studenter från Inredningsarkitektur & Möbeldesign, som under fem veckor undersökte temat genom en rad föreläsningar, workshop och samtal under ledning av Sergio Montero Bravo, Rochus Urban Hinkel och Jens Evaldsson.  


    Maretopia är till för alla. För den som ville fanns det möjlighet att låna en trampbåt och på egen hand besöka flottarna.

    Du kan själv bli en del av Maretopia genom att gå med i kollektivet; anmäl dig här. Du kan även följa projektet på Facebook och Instagram.

     


    Maretopia är en vidareutveckling av det kollaktiva konstprojektet Mare Liberum (2013) som initierades av: Marja Knape, Santiago Mostyn, Lisa Gideonsson, Gustaf Londré, Jens Evaldsson, Andy McDavitt och Heather Jones.

    Följande studenter från IA1 inrednings arkitektur på Konstfack deltog i kursen Floating Utopias och byggde flottarna: Anton Normark, Cassandra Lorca Macchiavelli, Cecilia Tjärnberg, David Lundberg, Elias Båth, Elin Östling, Elisa Hedin, Emma Strömberg, Frida Wallin, Helena Winberg, Malin Bosdotter, Marcus Badman, Martin Thübeck, Revaz Berdzenishvili, Sandra Meurman och Vilde Lee Stampe.

    Projektet genomförs i samarbete med: Sergio Montero Bravo, Rochus Urban Hinkel, Konstfack Interior Architecture & Furniture Design, Peter Lang, Kungl. Konsthögskolan Royal Institute of Art, Jan Rydén "Experiment Stockholm"Färgfabriken, Folkrörelsernas Konstfrämjande, Curator Sara Sarah Guarino Florén, Designer Sara Reinholtz, Curator Kristina Lindemann.

    Tack dessutom till: Briggs & Stratton, Jackon AB, Erik Sjödin, Fernando Caceres samt många andra konstnärer, forskare, arkitekter.

     

     

    Earthscore Specularium

    ESFF-DavidFischer-00

    ESFF-DavidFischer-01

    ESFF-DavidFischer-02

    ESFF-DavidFischer-03

    ESFF-DavidFischer-04

    ES DavidFischer 06

    Fotograf David Fischer

     

    Osynliga teatern

    –En urban upplevelse som ger dig möjligheten att stå ansikte mot ansikte med berättelser som är gömda på gatorna omkring dig.

    osynliga teatern lovholmen 800px

    Osynliga teatern består av Tomas Rajnai och Jens Nielsen, som skapar interdisciplinära föreställningar och filmiska upplevelser genom ljud, där publiken bjuds in att bli en del av berättelsen och koreografin. I verket Hidden Echology arbetar de tillsammans med Interaktionsstudion Liquid som består av Jurgen Köningsmann och Morgan Fredriksson.

    Tillsammans undersöker de hur det skulle se ut om en karta förändrades efter behov och rörelsemönster. De utgår från tanken att den arkitektoniska omgivningen befinner sig i dåtid medan förhållandet mellan människa och arkitektur uppstår i nutid. Användandet av detta rum befinner sig i konstant förändring beroende på vem som besöker det. Genom att utforska staden utifrån icke-givna mönster öppnar vi för möjligheten att skapa nya stigar att kartlägga och historier som utspelar sig där, där besökaren blir en del av handlingen.

    HIDDEN ECHOLOGY
    Föreställ dig att du går genom en stad och beroende på hur du går eller vad du gör för val så förändras ljuden medan du förflyttar dig. För när du närmar dig en plats eller rör dig bort från den så ändras karaktären av vad du hör. Du kommer att gå igenom den här upplevelsen och styras av en röst och ett GPS-system, men desto längre tiden går så börjar rösten bli mer personlig och tillsammans så upptäcker ni de outforskade platserna. Doften av skeppsvrak, betong, glömda barndomsdrömmar, och skuggan av ett ansikte som liknar ditt eget. Du blir medveten om ljud som inte hör till platsen, inspelade minnen från andra som gått här innan dig, och du blir själv instruerad att lämna ett spår av dig själv.

    I Hidden Echology skapas en värld där det osynliga blir synligt. I form av en Audio Walk leds ni två och två tillsammans ut från Färgfabriken. Efter en stund uppmanas ni att agera mot varandra och leds vidare på en egen stig. En stig där ditt undermedvetna och verkligheten sakta smälter samman. Du uppmanas att både lyssna och se staden i ett intimt och genom ett poetiskt ljus. Tillsammans skapas en drömlik berättelse som kastar omkull våra referenspunkter och vår uppfattning om saker. En urban upplevelse som ger dig möjligheten att stå ansikte mot ansikte med berättelser som är gömda på gatorna omkring dig. Du bjuds in till att upptäcka stadens många ritualer som vi annars inte lägger märke till och som definierar en ny sensorisk geografi.

    Anna Asplind

    – Tar sig an stadslandskapet bortom innerstaden.

    Anna Asplind web800px

    Under drygt en månads tid har koreografen Anna Asplind ”drivit omkring” på cykel mellan Färgfabriken och konsthallen i Haninge kulturhus. Att ”driva omkring” eller utföra en dérive är en metod som användes av den politiska och konstnärliga rörelsen situationisterna i 50-talets Paris. Likt deras undersökning av industrisamhällets urbana miljö och dess påverkan på vår sinnesstämning har Asplind genom dériven undersökt förortslandskapets effekt på den resande kroppen. Tillsammans med den audiovisuella konstnären Marcus Wilén och kompositören Tomas Björkdal har hon skapat ett videoverk där platsens psykogeografi leder resan framåt från scen till scen. I ett förortslandskap utformat för bilen, där platsens form, den höga hastigheten och ljudvolymen gör det ogästvänligt att vistas, har de tagit sig tid att stanna upp. Bilens dominans i denna miljö skapar gränser och barriärer för den resande kroppen vilket försvårar för mötet mellan människor. Genom att öppna sinnet, bryta det vanliga rörelsemönstret och lägga bort förutfattade meningar kan vi se och uppleva nya saker. Verket uppmuntrar besökaren till att tillfälligt ta rummen mellan öarna av bebyggelse i besittning och ge dessa odefinierade platser identitet genom att utföra en egen #cykelderive. 

    Under Experiment Stockholm organiserar hon också tvp cykel-dérives mellan Liljeholmen och Haninge, där deltagarna slumpmässigt låter sig driva fram genom stadslandskapet för att upptäcka oanade sidor. 

    Vad har cykling och dans gemensamt? Läs Anna Asplinds artikel för Cykelfrämjandet. 

     

    CYKELDÉRIVES

    3 oktober kl 13: Cykeldérive från Liljeholmen i riktning mot Haninge

    Tillsammans startar vi från Färgfabriken och undersöker förortslandskapen mellan Liljeholmen och Haninge. Ta med din cykel och möt upp gruppen på Lövholmsbrinken 1, Liljeholmen kl 13.

    För frågor och anmälan kontakta: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

    Start: Färgfabriken, Liljeholmen 
    Tid: ca 2-3 timmar
    Arrangör: Färgfabriken och Haninge kultur.

     

    10 okt kl 13: Cykeldérive från Haninge i riktning mot Liljeholmen

    Tillsammans startar vi från Konsthallen i Haninge kulturhus och undersöker förortslandskapen mellan Haninge och Färgfabriken vid Liljeholmen. Ta med din cykel och möt upp gruppen i Haninge kulturhus kl 13.

    För frågor och anmälan kontakta: kristyna.muller(a)haninge.se

    Start: Haninge kulturhus
    Tid: ca 2-3 timmar
    Arrangör: Färgfabriken och Haninge kultur.

     

     


     

    CYKELDÉRIVE # Liljeholmen – Handen (2015)
    videoloop 14:25 min.

    Konstnärligt koncept och koreografi: Anna Asplind
    Bild och klipp: Marcus Wilén
    Komposition: Tomas Björkdal
    Medverkande: Cicilia af Dalmatinierhjärta, Daniel AlmgrenRecén, Jens Evaldsson, Johanna Nordin, Jonas Liveröd och Linda Karlsson. Producent: Färgfabriken.

    Idéloppis

    – Höstmarknad för Stockholms eldsjälar.

    loppisvimplar

    Välkommen att visa vad du eller din förening gör och botanisera bland det som engagerar andra.

    4 oktober kl 11-16.
    Färgfabriken.
    Fri entré.

    LADDA NER PDF OM IDÉLOPPISEN HÄR!

    Är du engagerad?
    Vill du se vad som engagerar andra?
    Vill du engagera dig?
     
    Möt Stockholms gräsrötter och finn din hjärtefråga!


    Stockholms utformning och utveckling är inte bara en fråga för kommunernas planerare, byggbolag eller arkitekter. Runt om i regionen finns ett stort gräsrotsengagemang kring alltifrån stadsodling till spårvägar – intresseföreningar, frivilligorganisationer, grannskapslag med flera som brinner för just sina frågor, alltifrån det superlokala till det globala, men med koppling till Stockholm.

    Experiment Stockholm vill under en dag samla dessa krafter under samma tak!

    Det är få ämnen som väcker så starkt engagemang i så breda grupper som stadsutveckling, infrastruktur och byggande. Den 4 oktober bjuder vi in alla er som brinner för något. Antingen är du engagerad i en viss fråga, i en förening eller liknande, eller så vill du veta mer om alla de initiativ som pågår. Vill du engagera dig men vet inte riktigt i vilken ände du ska börja? I så fall är vår idéloppis ett perfekt sätt att spendera en söndag.

    Du kan också passa på att besöka Färgfabrikens kafés ”vanliga” loppis, som den här dagen är utökad med höstmarknad med lokal mat och dryck och mycket mer. Passa även på att äta Kaféts goda brunch, se meny här.


     

    För deltagare:

    Vill du och din organisation vara representerade på idéloppisen? Det är en chans för er att öka medvetenheten och engagemanget för er fråga, men också att träffa andra organisationer och utbyta idéer.

    • Deltagandet är kostnadsfritt, men anmälan krävs.
    • Din organisation får ett bord som är 180x80 cm, och stolar för de som deltar.
    • Ni står själva för eventuellt informationsmaterial, tex broschyrer. Vepor kan ställas upp bakom ert bord eller vid sidan om i mån av plats.
    • Det är bra om man tydligt ser organisationens/föreningens namn samt vad ni står för/huvudfråga, men i övrigt får ni utforma er plats som ni vill.



     

    Filmkanal

    - Följ Experiment Stockholm i rörlig bild via vår filmkanal på Vimeo.

    På vår Vimeokanal Experiment Stockholm kan du följa projektet och bland annat  ta del av dokumentation av föreläsningar och seminarier. Läs mer om vårt program under rubriken Program 2015

     

     

    Greenhouses and other Social Pedestals

    Konstnären och arkitekten Luis Berríos-Negrón talar om växthuset som både orsaken till och lösningen på vår världs komplexa situation.

     

    greenhouse social pedestal 600px

    Photocollage by Berríos-Negrón for Nonsphere XIV titled "Mutá Lambô ye Kaiongo Terreiro with Tata Mutá Imê, telling the saint of time, Tembú", Salvador da Bahia, Brazil, 2014

    Konstnären och arkitekten Luis Berríos-Negrón har forskat om nya former av växthus men också undersökt dess kulturhistoria. I växthuset möts många av dagens globala problem med klimathot och urbanisering. Luis Berriós-Negron talar den 26 maj kl 18–19 på Färgfabriken om växthuset som social piedestal. Växthuset visar oss i koncentrat hela komplexiteten i vår situation. Det ska rädda oss från exempelvis klimathot och matbrist, men är också en del av problemet och bär en lång kolonial tradition.

    Luis-Berriós-Negron presentation av Earthscore Specularium, 26/5

    26 maj gästades Färgfabriken av konstnären och arkitekten Luis Berríos-Negrón som medverkar med verket Earthscore Specularium vid höstens stora utställning på Färgfabriken, Experiment Stockholm. Berríos-Negrón flyttar samtidigt till Stockholm för att påbörja en doktorandutbildning vid Konstfack och kommer under utställningsperioden att nyttja sin installation som ett temporärt boende tillsammans med sin familj.

    Under kvällen talade Berríos-Negrón om verkets teoretiska ramverk och om tidigare projekt som lett fram till idén om Earthscore Specularium. Verket kommer delvis fungera som ett växthus, specularium, vars glasväggar upphäver relationen mellan utsida och insida och som genom sina många referenser, representerar komplexiteten hos klimatförändringar.

    Berríos-Negrón intresserar sig för fysiska upplevelser och manifestationer av mångdimensionella fenomen. Med inspiration från Timothy Mortons teorier om hyperobjekt, en slags diffusa processuella skeenden som transcenderar tid och rum och som på så vis karaktäriseras av non-lokalitet, har Berríos-Negrón konstnärliga praktik delvis handlat om att materialisera sådana komplexa, mångdimensionella fenomen. Earthscore Specularium är en manifestation av ett sådant hyperobjekt, klimatförändringar.

    Berríos-Negrón hämtar i sitt arbete också inspiration från konstnär Paul Ryans arbete med 'threeing', en slags begreppslig och metodologisk treenig praktik som syftar till att bryta dikotomier och binära strukturer. Under presentationen visades en hyperkub – en represenation av den undflyende fjärde dimensionen. Med serie mobila modulsystem kallade Turtles, har Berríos-Negrón undersökt kunskapsskapande, liksom former för att organisera, klassificera och visa upp kunskap.

    Earthscore Specularium refererar också till växthuset som ett historiskt uttryck för exotism och kolonialism, som en plats för att förvara, studera och kontrollera växter från fjärran, främmande platser. Idag är växthuset en plats för industriell produktion och exploatering i stor skala. Växthusets effekter, som blivit själva sinnebilden av klimatförändringar, ökar i sin tur behovet av fler växthus. Berríos-Negrón betraktar således denna greenhouse superstructure som en manifestation av accelererande klimatförändringar, som ett uttryck för icke-lokaliteten hos effekterna av klimatförändringar och som en form av neo-kolonial praktik.

    Verket, i form av ett självförsörjande integrerat system och alternativ boplats, synliggör och materialiserar dessa processer och markerar också ett brott mot den industriella logik som dominerar den antropocena eran som vi lever i. Earthscore Specularium realiserar ett alternativ till de massproducerade växthus som bidrar till klimatförändringarna och Berríos-Negrón har själv arbetat fram och patenterat ett växthus som anpassas efter lokala förhållanden. 


     

    I samarbete med:

    EU flag cult EN  

      

    Cities-People kopia

     

    Stockholm behöver experimentera

    – om överlappningen mellan naturens och stadens infrastruktur.

    Stockholmsbiotopen

    Färgfabriken
    16 april 2015
    OBS: ny tid:  13.00-16.30

    O.S.A till Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

    Med Stockholms snabba tillväxttakt uppstår hela tiden konflikter. Grönområden ställs mot bebyggelse – hotade arter mot bostäder, historia mot framtid. Vi vill vända uppochner på detta synsätt och i stället lyfta fram sammanflätningen mellan bebyggelse och natur. Måste byggande och ekosystem stå i motsättning till varandra? Kan vi tänka på den byggda strukturen som en del av ett naturligt ekosystem? Hur kan vi skapa genuint hållbara städer, som också tar hänsyn till det globala ekologiska fotavtrycket? Vi vill betrakta staden och regionen som en hel biotop. Hur kan ny bebyggelse ge oss MER natur, värdefull grönyta och ekosystemtjänster, i stället för att enbart tära på naturresurser?

    Dessa frågor kommer att belysas både ur ett forsknings-, konsntärs- och praktikperspektiv.

    Preliminärt program:

    Intro. Staden är vår natur. Naturen vår viktigaste infrastruktur. Talare: Jan Rydén, Färgfabriken

    Ett social-ekologiskt perspektiv på städer. Talare: Erik Andersson, Stockholm Resilience Centre

    Green retrofits: How micro-parks add public space, biodiversity and manage stormwater, Shira Jacobs, Tengboms

    Combining the ecological and the social, Bishan Ang Mo Kio Park, Singapore. Talare: Herbert Dreiseitl, Ramböll Liveable Cities Lab (LCL).

    "Maretopia", visioner för en hållbar flytande kulturby. Talare: Jens Evaldsson, konstnär.

    Gröna strategier i stadsutveckling. Ulrika Hamrén, Ekologigruppen

    Slutdebatt/sammanfattning: Det sociala mot det gröna?

     

     

     

     

     

     

    The Self-Building City and Urban Resilience

    Denna artikel har tidigare publicerats i tidskriften Volume nr 43 som har temat "Self-building city".

    VolumeCover

    Läs mer om temanumret och tidskriften här.

     

    Av Jan Rydén, Färgfabriken

    Can the city as ecosystem be more than a mere analogy? Can we find a fruitful overlap between the natural and built environment? Taking his cue from Christopher Alexander’s Pattern Language and one of Jane Jacob’s most neglected texts, Jan Rydén, curator at Färgfabriken, sees the bottom-up self-building city as a way to create a more adaptive and sustainable city. Fixing Stockholm’s malfunctioning housing market might be combined with addressing a few other challenges along the way: climate, segregation, traffic, and lack of innovation.

    selfbuilding1

    In the long term, Stockholm is facing very similar challenges to other cities: climate change, ethnic and economic segregation, and ever-increasing transportation needs. In the short term the Stockholm region faces somewhat different challenges to many other European cities. Not having been hit so hard by the recent economic downturn, Stockholm still experiences a roaring real estate market. The combination of a rapidly growing population, an annual increase of 30,000 inhabitants, and years of insufficient housing construction keeps real estate prices high. In theory the market would meet the demand by building a lot of housing, especially since there is plenty of land in Stockholm. In practice, it doesn’t happen.

    This is where the idea of ‘resilience’ springs to mind. It is a notion that was first defined in the realm of ecology, to describe how ecosystems understood as complex systems continually adapt to changes and shocks, yet remain within critical thresholds. Scholars from a variety of fields are now exploring how resilience thinking can be transferred to overall urban planning, as it is showing so many non-resilient traits in face of other challenges than the climate.

    To the surprise of many foreigners the Swedish situation is a far cry from its international reputation as a social democratic welfare state. The economic crisis that Europe has experienced in recent years hit Sweden in the early 1990s, with the interest rate peaking at 500%, bank bailouts, privatizations and harsh austerity programs. Since then, Sweden has a very market-driven housing policy, without subsidized housing. Despite this market –orientation, developers do not seem to be able to, or willing to, meet the demand for housing. Construction is dominated by a handful of large corporations who prefer large projects with economies of scale. Developers also maintain that the planning process is just too long and too complicated. The way the city of Stockholm is built today is obviously not responsive and adaptive. The role of the citizen is reduced to that of a customer, a prospective owner of a really expensive condo. Being unsubsidized, but with rent control still in place, the rental market is virtually nonexistent.
     
    Sweden has a long tradition of self-building when it comes to detached single-family housing. This has resulted in vast areas of suburban catalogue villas with well-tended gardens. However, in denser urban contexts or inner cities, Swedes have traditionally relied on the state, the municipality or large corporations to build. The Swedish community is extremely individualist in its values, but it has been an individualism where the state has stepped in to take the place of family and community. It is a society where you put high trust in the authorities, and it is built around consensus rather than conflict. The inhabitants of Stockholm went from being pampered by the welfare state to being taken care of by the building corporations, only to awaken to the fact that the latter version doesn’t come with any income redistribution. If you compare the situation with that in other northern European protestant countries like Germany and the Netherlands, Swedes have been less rebellious when it comes to urban matters. There was never a strong squatter culture in Stockholm. Unlike Dutch or German politicians, no Swedish politician ever introduced any laws to encourage squatting of empty buildings in the city. Not even in the decades when people where leaving the inner city, as opposed to now, when the inner city is the norm.

    Today it is commonplace among planners to talk about the mixed-use dense city as ‘green’. Since Färgfabriken had its first urbanism exhibition in 2002, the debate in Stockholm and the rest of Sweden on how to plan cities has shifted. We now live very much in a ‘Death and Life of Great American Cities’ paradigm. Jane Jacobs is mostly known for her 1961 book by that title, which has been paramount in forming the discourse on the mixed-use dense city during recent decades. At least on the surface. What is being built in Stockholm is very much an image of the mixed-use city. Typical new residential districts have the occasional corner shop, café or gym. Blocks of houses have façades in varying colors to give the impression that they are different houses, even though the whole block is one huge building, built by one developer. However nice it may look from afar, the underlying function doesn’t nurture true differentiation. Underneath the façade, it is large scale and corporate. And usually, it is all condos, and really expensive. We should be able to go beyond this trompe l’oeil diversity.

     

    Jane Jacobs herself claimed that her most fundamental insight was not found in the famous book of 1961 but in her largely unnoticed book The Nature of Economies (1999). Her fundamental insight is the difference between how development and expansion work in urban economies. Their respective roles have everything to do with the idea of creating more variation and diversity in cities. And in the long run: resilience. Jacobs maintains that economic theory has confused development and expansion.

    The two processes are mutually dependent, but they are two separate things. Development, says Jacobs, in both economy and ecology, is a qualitative change: mutations within a species, or a human being having an idea. From the simple progress towards greater differentiation, from simple life forms to more complex, from simple economies to greater diversity. One could imagine that each new unit (idea, species) would push out an old one in a zero-sum game. Instead, we get more and more species. Each development step presumes co-development with its environment. A company, innovator or species exists as a part of a larger network. The more diversified the economic environment is the better. It is the economic diversity that links economic development to economic expansion, according to Jacobs. Thus zoning should be a really bad idea, and science parks at least questionable.

    Stockholm went through a rapid geographic expansion in the 1950s-70s when the subway system was built with its adjoining suburbs. This created an island-like regional structure. An urban archipelago. Zoning heaven and the opposite to what Jacobs purports in The Nature of Economies.

    Jacobs compares economic expansion with the growth of biomass in an ecosystem. The solar energy that enters the ecosystem can go through many changes and metamorphoses. The greater the diversity and differentiation, the more kinds of organisms that can transform solar energy into different forms of life and redistribute it in different circuits. Solar energy hitting a rain forest or a desert will produce very different results. Expansion, as in quantitative growth, will depend on the quality of diversity. The more ways to collect and redistribute energy within the ecosystem, the higher the growth. Differentiation, which depends on development, is the prerequisite for growth. Any energy going into the Stockholm region hits, if not a desert, at least something similar to a plantation with “each crop in its own place”. Since the 1990s segregation in Stockholm has increased, not only in terms of ethnicity but also in economic and geographic terms. The poor are more geographically concentrated, so are the rich, and income differences are larger, according to a recent report from the University of Uppsala (“Social segregation I Stockholmsregionen”. Demografisk rapport 2014:09, TMR/SLL). The result of all this is that it becomes increasingly rare to meet someone who is not like you in your everyday life. Different groups of the population are being pushed apart.

    Changing this will take creating more diverse neighborhoods and districts, but also rethinking the organization of everyday life. How do we move about, where do we do our daily chores, what is the mental and social infrastructure of Stockholm?

    What is being built in Stockholm is still complete, finished suburbs or districts, without integral mechanisms that allow for a continued development on a social, economic, ecological or spatial level. Furthermore, one does not try to achieve the greatest amount of social and spatial differentiation, to allow for Jacobs’ "development and co-development through differentiations and their combinations; expansion through diverse, multiple uses of energy; and self-maintenance through self-refueling".

    Suburbs in general seem to have a certain volatility. For instance they do not withstand demographic changes very well. A complex system must have a certain degree of diversity to cope with shocks and changes. A sustainable development presupposes a diverse system with built-in feedback loops, and an ability to evolve. Most suburbs are too much of monocultures; they lack the equivalent of biodiversity.
    selfbuilding2
    Within environmental studies, the concept of adaptive governance describes necessary components in human management of the complexity of nature. Adaptive governance includes continuous learning by close feedback loops of knowledge within and between management levels and large flexibility in the institutional landscape. It implies being able to deal with both uncertainty and abrupt change, and hence is crucial in resilience building.

    In urbanism too, we need a method that goes away from controlling and predicting to supporting urban systems and their inherent tendency to develop. To support participation and multilevel cooperation would be a way to go. There is a fascinating overlap between the ideas coming from the environmentalists and from urbanists such as Jane Jacobs and Christopher Alexander. The latter came up with the concept of design patterns and pattern languages in the 1970s. His concepts apply to dealing with problems in different types of complex systems.

    The trick was to document the pattern on a medium level of abstraction and to link the solution of a certain problem to a certain context or environment: “Each pattern describes a problem which occurs over and over again in our environment, and then describes the core of the solution to that problem, in such a way that you can use this solution a million times over, without ever doing it the same way twice.” (Alexander et al., A Pattern Language, 1977).
    As opposed to detailed planning, the same pattern produces different results every time. It would be a way of combining a certain amount of control from the planning side, but ensuring variation and co-creation from the citizen and practitioner’s side. And above all, it would fit very well with small-scale incremental growth.

    The description of a design pattern is generic enough to be reproduced, but specific enough and with enough practical relevance to be useful for practitioners. In Alexander’s original book the practitioner was someone who wanted to build their own house. In the decades since, this practitioner has been a software engineer. Christopher Alexander's early ideas never really took off in architecture and urbanism but became really influential in object-oriented software, systems engineering and enterprise architecture. Using design patterns and pattern language to document collective knowledge has proved very fruitful in systems engineering. Above all, they proved to be a great way to deal with complex systems and ‘wicked problems’.


    selfbuilding4
    Through a weird twist of fate, with all the talk of ‘smart cities’, pattern language may now be re-entering the urban discussion from the side of the software developers. It is ironic since Christopher Alexander’s stance has always been very low-tech; all about co-creation, community involvement and building without large corporations being involved. Now it is the promise of creating ‘smart’ sustainable cities with the aid of information and communication technology that gives the people that used to work with the enterprise architecture of corporations the possibility to work with the information architecture of whole cities. The idea is to use data to find ways to operate city services, supply chains and infrastructure more efficiently. Supposedly, it will also make cities more resilient in face of climate change.

    One could certainly take a critical stance towards this high-tech way of defining urban smartness, and question if this really is the best path towards sustainability. This said, maybe the software engineers can push mainstream urban planners and developers into thinking about the city as a complex adaptive system of incremental change rather than seeing it as something we build as a linear project with planning, production, start and finish. The pattern language has proved its worth when dealing with complex software; perhaps now the time is ripe for it to be used for what it was originally intended for: helping practitioners co-create their own houses, neighborhoods or even districts.

    The role of the planner and the municipality would go from planning and predicting in detail to applying suitable pattern languages that support participation, development and multilevel corporation. The role of the Stockholmer could go from being a customer to a builder and maker. Increased reliance on self-building and grassroots initiative could address both the housing shortage and increasing social segregation.

    Today, in Stockholm not everybody can afford to live in the central, attractive districts. The promise of a revamped planning process that allows for more self-building and incremental change is to break this gridlock. There are a number of reasons for this, but mainly that self-building could be cheaper, and it could create a smaller scale urbanity in Stockholm that just will not happen otherwise. Large developers are not interested in small-scale development. And even if they would build a smaller project it becomes more expensive, since they have to cover their overhead costs. The self-builder that uses a small contractor to build the house has no huge overhead cost. Two more factors push down the price: the self-builder doesn’t have to cover for the risk of not selling, and doesn’t have to make a profit. You could call this ‘the inverted economies of scale’, even though we are used to thinking that mass-production and large-scale always make things cheaper. That industrial analogy is why the Swedish planning system up until today has been so geared to the needs of large corporations.

    Introducing small lots for self-build in many different areas in Stockholm could allow for a very different socio-economic mix. But it also has a value beyond the economic side. You would give a lot of people the opportunity to directly influence their own living environment. ‘Self-build’ is a very vague notion that could need some clarifying. It could mean a family or individual actually building their own home, or using a contractor to do it for them. But in this discussion self-building could also designate pretty much any model where the initiative to build, and the power to decide, lies not with a large construction company, but with a group of citizens or with just one citizen. A model that is very much studied in Sweden at the moment is the German Baugemeinschaft model, the building communities that construct and own a house collectively. There are a few that have been built already, but interest in this is really surging. The new social democratic and green political majority in Stockholm has opened up to the idea.

    With its large-scale urban planning and building culture, a heritage from the social democratic gone neoliberal history, the Stockholm region is facing the challenge to find a new functioning urban model: a mix of individual self-expression and consensus to fit the Swedish mind. Hopefully it will be one whose inherent structure is about diversity, incremental growth and multilevel co-creation.

    * Jan Rydén vill tacka Sara Borgström, PhD, Stockholm Resilience Centre för värdefulla kommentarer.

    Sida 2 av 3

    Byggdagbok Lövholmen