Per Svensson Alkemi – Det Allseende Ögat


29 september 2018 2 december 2018

Separatutställning
Stora salen, Färgfabriken


Hösten 2018 återvänder konstnären och musikern Per Svensson (f.1965) till Lövholmen och Färgfabriken med utställningen Alkemi – Det Allseende Ögat. Under flera år arbetade Svensson och ett kluster av konstnärer i den nedlagda Kolsyrefabriken, granne med Färgfabriken. Svensson har ett nära band till platsen och beskriver det som att komma tillbaka. Utställningen vandrar sedan vidare till Per Svenssons hemkvarter Majorna i Göteborg, och visas våren 2019 på Röda Sten konsthall. 


I Per Svenssons utställning bjuds vi som besökare in till en upptäcktsfärd mellan olika världar mellan alkemi, konst och arkitektur. Den allomfattande rumsinstallationen förvandlar Färgfabrikens sal till ett alkemiskt laboratorium där urvalet av objekt och idéer, konst och natur,  sida vid sida vittnar om en större berättelse öppen för flera läsningar som enbart begränsas av våra egna föreställningar. Här ställs vi öga mot öga med föreställningen om att det finns fler än en väg till kunskap. Per Svenssons konst växer fram ur en intrikat dialog mellan exakta vetenskapliga observationer av naturfenomen och ett poetiskt bruk av desamma, varken observation som metod eller den poetiska kontemplationen kan ensam lösa naturens mysterier och gåtor.

I samband med utställningen Alkemi – Det Allseende Ögat som visas på Färgfabriken hösten 2018 och Röda Sten konsthall sommaren 2019 presenterar Per Svensson boken ALCHEMY ART ARCHITECTURE utgiven på Art and Theory Publishing. Bokens titel ALCHEMY ART ARCHITECTURE refererar till de tre hörnpelarna i Svenssons konstnärskap.

Boken ger läsaren en omfattande genomlysning av Per Svenssons konst som omfattar alltifrån alkemi till konst, arkitektur, ljud, skulptur, grafik och teckningar. En rad skribenter som under årens lopp i olika sammanhang kommit i kontakt med Svenssons konst ger en mångfacetterad läsning av hans breda praktik. I boken presenteras även dokumentation av ett stort antal verk från 1982 till 2018.

Foto Annika von Hausswolff

Om konstnären

Per Svensson är verksam skulptör, bild- och ljudkonstnär. Han är utbildad på Kungl. Konsthögskolan i Stockholm 1985-90 samt Kungl. Konsthögskolans Arkitekturskola 1999-2000. Svenssons konst har visats både i Sverige och internationellt bland annat på Moderna Museet i Stockholm och Malmö, Ystad Konstmuseum, Lusaka National Museum Zambia, LACE i Los Angeles, Heliostrum i Köln, Konstakademin i Budapest, Göteborgs Konstmuseum och MHR i Reykjavik.

Fördjupning

Hösten 2018 återvänder konstnären och musikern Per Svensson (f.1965) till Lövholmen, med en utställning på Färgfabriken i Stockholm. Under flera år arbetade Svensson och ett kluster av konstnärer i den nedlagda Kolsyrefabriken, granne med Färgfabriken, vars rostiga silos reser sig över Lövholmen. Svensson har ett nära band till platsen och Färgfabriken och beskriver det som att komma tillbaka. Utställningen vandrar sedan vidare till Per Svenssons hemkvarter Majorna i Göteborg, där han föddes, gifte sig och bor, och visas våren 2019 på Röda Sten konsthall. Det är med andra ord två platser som ligger konstnären nära, en kan säga att Per Svenssons konst hittat hem.

Svenssons allomfattande alkemiska rumsinstallation sipprar in i och kryper ner i väggar och golv i de gamla fabrikssalarna som utgör Färgfabriken och Röda Sten. Med arkitektoniska installationer, videoprojektioner, artefakter, skisser och ljud förvandlar Svensson fabriken till en glänta in i en annan dimension – en magisk plats där människor vandrat i årtusenden. I utställningens centrum har konstnären placerat en tillfällig boplats, Cosmic Shelter (2018), ett filmtält med dokumenterade performaces från åren 1986–2011.  Genomgående för handlingarna i projektionerna är ett sökande, ett sökande efter bortglömd kunskap om vår natur och vårt ursprung – efter en plats för ett alkemiskt tänkande och skapande.

”Do your Own Thing”, ”Never Follow Leaders”, ”Create the New Alchmey” uppmanar Per Svensson i filmverket Alchemy & The Forces of Nature (2011) vilket blir enastående tydligt i performanceverket EL – Element I från 1987 där en ung Per Svensson utför ett alkemiskt experiment mitt på gatan (mellan Kungliga slottet och Riksdagshuset) helt obekymrad om förbipasserandes blickar. Svenssons mål har varit klart; alkemi är konst, konst är alkemi och de är källan till ny kunskap, vilket han beskriver i manifestet State of the Art (2010).

Per Svensson vill på så vis leda oss bortom verkligheten och det vi tror oss veta. Vi får närma oss Svenssons konst genom ett närmast arkeologiskt angreppssätt – varsamt betrakta och pussla samman – för att avslöja sambanden mellan de olika objekt som konstnären sammanfört i till exempel vitrinverken Gothenburg Sounds/Sonic Images (2003), och E.A.R.T.H. (2018) innehållande växter. Det finns en stringens i Svenssons konstnärskap, vilket blir tydligt genom de tusentals skisser där tankar och idéer formats och omformats genom decennier. Ett urval av skisserna visas i utställningen och publiceras även i denna bok. Skisserna ger oss en unik inblick i konstnärens skapande och experimentella utforskande, varav vissa daterade 35 år tillbaka fortfarande framstår som nyskapande.

Svenssons konst har ofta kommenterat konsten och konstnärens arbete i relation till fabriksarbetet inte minst i utställningen Nattskift/Nightshift på Moderna Museet i Malmö 2013, där han bland annat genom en iscensättning av stämpeluret likställde konstnären med en arbetare som var dag stämplar in på konstfabriken. På Färgfabriken och Röda Sten återförs Svenssons konst till fabriksgolvet, till de rum där människor arbetat tillsammans sida vid sida. Fabriksalarnas öppna sakrala arkitektur har i den post-industriella eran ofta transformerats till ett rum för just konst och kultur. Svensson är själv en ”konstarbetare” han har för egen hand konstruerat, kapat och svetsat samman de arkitektoniska skulpturerna ”Crystal Metal Sculptures” (2018), herbariumet The New Clear Plants & The Butterfly Effect (2009) och tidigare nämnda vitrinverk. Svenssons skulpturala installationer och experimentella angreppssätt gränsar mellan konst och arkitektur, just som Färgfabrikens praktik, platserna och dess historia ger Per Svenssons konst ytterligare en dimension.

Konst och natur

Det var under kuriosakabinettens epok – som till exempel det ryktbara Augsburgska konstskåpet på Gustavianum i Uppsala – som konst och natur umgicks och efterhand sammanflätades. Dessa objekt och dessa rum, kuriosakabinetten, var platser för kunskap. Studiekammaren, som det ursprungligen kallades, var en plats för att på egen hand kontemplera och en plats för att offentliggöra och visa upp innehavet av kunskap. Under 1600-talets mitt tycktes dessa rum för lärande verka genom till synes motstridiga dialektiska modeller, modeller mellan tystnad och ljud, mellan det sociala och det intima, mellan det ockulta och det vältaliga, mellan betraktandet av naturen och en systematisk vetenskaplig forskning. Sammanfattningsvis, dessa är platser med ett slags disciplinerat kaos, ett ordnat men komplext arrangemang och med skilda symbolismer, vilka sammantaget utmanade föreställningen om en enda väg till kunskap.

I Per Svenssons arbeten, liksom i kuriosakabinetten, är gränserna mellan konst och natur diffusa. Svensson undersöker objekten genom kontemplation, genom att jämföra och kontrastera, genom att finna likheter och genom att etablera en närhet med naturen, inklusive en nära förbindelse med rymden, om än det kan tyckas motsägelsefullt. Svensson konst och vetenskap – om vi tillåter oss att benämna Svenssons praktik så, handlar om att lära sig att se. Som han själv har uttryckt det: ”Jag betraktar naturens former som skulptur, som till exempel mineralers hexagoner eller binas vaxkakor, ingredienser som är lika nära ordning som kaos.”

Per Svenssons konst växer fram ur en intrikat dialog mellan exakta vetenskapliga observationer av naturfenomen och ett poetiskt bruk av desamma. Ett argument är att varken observation som metod eller den poetiska kontemplationen kan ensam dechiffrera naturens mysterier och gåtor. Hans ljudinstallation The New Clear Plants & The Butterfly Effect, som 2009 presenterades i Palmhuset på Trädgårdsföreningen i Göteborg, förde samman, likt ett kuriosakabinett, metafor och experiment, vetenskap och magi, livets gnista och död. Två högtalare kopplades till mikrofoner installerade i två vitriner där tolv fjärilar vistades, instängda med äpplen, plommon, medicinska plantor (vallmo, järnört, oregano) och sockrat vatten; en mängd ingredienser sammanställda och sammanflätade i ett vetenskapligt rum, med ett tekniskt förstärkt ljudlandskap, en konstellation som konkret och metaforiskt visar upp förutsägbarhetens eller prognosens utmaningar, likt kaosteorins fjärilseffekt.

Likt Henry David Thoreau i Walden, söker Per Svensson en slags kraft, en form av energi som han hoppas upptäcka i naturen genom sina observationer och undersökningar. Precis som Thoreau, uppmuntrar han oss att ”alltid vara alert” och ”att alltid se på det som finns att se”. Inte minst föreslår hans konst att sanning återfinns lika mycket i konsten som i naturen.

Vetenskapens mångtydighet

Vetenskapen har varit, och är fortfarande, nära det ockulta. Men i dess konstanta synliggörande av det fördolda, i dess strävan att domesticera och kontrollera det okända och det övernaturliga, insisterande och det övernaturliga, eftersträvar vetenskapen att omvandla allt till mätbar kunskap.

The Baghdad Battery benämns ett gåtfullt arkeologiskt fynd som dateras till mellan 250 och 650 F.Kr. Dess ursprungliga syfte är omdiskuterat och det är oklart om det var ett batteri som producerade elektricitet, en anordning för att galvanisera föremål med silver eller guldöverdrag, eller en enkel hållare för ark av papyrus. The Baghdad Battery är också titeln på en av Per Svenssons skulpturer, vilken består av en serie laboratorieglas och bägare fyllda med olika reaktiva vätskor samt ett antal kopparrör på en hylla. Redan i sin titel erkänner denna skulptur kunskapskällor utanför den västerländska vetenskapliga hegemonin. Kanske är det också en osäkerhetens symbol, en hyllning till det flertydiga.

Det finns ett drag av kuriosa eller raritet i många av Per Svenssons arbeten. Verken består av en slags slumpartade eller godtyckliga fynd, föremål, beståndsdelar eller former där något glimmar till, och därmed pekar bortom sin givna betydelse eller funktion. Men samtidigt är de rariteter som pekar ut de grå zonerna i modern västerländsk vetenskap, de som identifieras som ogiltiga kunskapskällor – alkemi, ockultism, det esoteriska, pseudovetenskap, etc.

Trots detta motsvarar inte denna märkliga grupp av objekt odechiffrerbara svarta lådor; de svarar mot basala sinnliga – och begripliga – principer. Det finns ljud, bilder, former som vi känner igen, som vi har stött på förut. Därmed kan vi också finna förbindelser och korrespondenser, läsa eller begripa implicita referenser. Däremot finns det inte heller några säkra läsningar.

Livets gnista

Det är svårt att begripa världen utan att involvera känslor. Elektrokemins fader Wilhelm Ritter hävdade (omkring 1800) att ”varje kraft har sitt ursprung i en polarisering”, och att krafters förening handlar om makt. På samma sätt som det är möjligt att identifiera elektricitet och magnetism – krafter i naturen som attraherar och repellerar — som krafter ansvariga för att skapa liv, rörelse, hetta, är det också möjligt att förstås kärlek, empati och vänskap som källor för starka attraktiva – eller repellerande – krafter.

Per Svenssons skulpturer, installationer, teckningar, videoperformance och ljudverk är en slags ofullbordade gester eller yttranden på jakt efter sin andra hälft. Dessutom är det just denna ofullkomlighet som motiverar dem, som frambringar deras innovativa kraft.  

Ljud, ljus, vibrationer, rörelser, oavsett hur animerade Svenssons konstverk må verka, finns både en närvaro och en frånvaro i varje verk. De är inspelningar och spår av performance där konstnären är skapare och vittne, till och med motiv eller subjekt. Konstnären finns där i varje verk, samtidigt som verken inte förmedlar individuella gester vilka till exempel förbinder dem med ett hantverk eller specifik estetisk praktik. Den mänskliga kraft som åstadkommit detta kan vi bara undra över. Varje objekt, varje verk, förbinds på så vis av frågan om anima.

Svenssons konst föreställer sig helt enkelt det möjliga i att animera, att ge liv åt, oorganiska eller inerta artefakter. ”Hexagonen, och jordens grundämnen… kolatomerna som finns i alla organiska föremål är grunden till allt levande.” Allt detta finns närvarande i Per Svenssons konst från de senaste tre decennierna. Det är något av en inkomplett inventering av sympatier och frändskaper med både former och beståndsdelar vilka skapar illusionen av liv.

Metamorfos

Per Svensson sammanför vetenskap, geometri och mysticism med känslor. Men dessa kontrasterande rationella/irrationella förhållanden är inte system utanför kunskapen. Det finns ingen mall eller modell utanför den subjektiva sfären; med varje engagemang blir en sin egen modell, sin egen uppenbarelse.

Per Svenssons arbeten hävdar inte heller någon universell ståndpunkt. Han föreslår istället ett individuellt engagemang och enskilda lösningar eller metoder för varje specifikt tillfälle eller objekt, likt den mathesis singularis som Roland Barthes föreslår i sin bok La Chambre Claire (Det ljusa rummet). En – omöjlig – vetenskap för den unika existensen; en teori eller vetenskap eller metod för varje objekt, varje föremål, varje individ och existens, och varje fenomen. Och denna vetenskap för den unika existensen åberopas eftersom endast genom en mask eller en ställföreträdare kan tingen eller varelserna föreställas. Per Svensson prioriterar ett affektivt eller emotionellt förfarande, efterlyser en ny metod för varje nytt verk, ger företräde åt personliga och enskilda tolkningar i varje utbyte. Han inviterar oss att lyssna till och uppdaga våra innersta jag för att där möta omvärlden, universum. Det är detta som är metamorfosen i Per Svensson arbeten, förändringen den kreativa energin skapar, förvandlingen som övervinner hinder och skapar nytt.

Teckningens energi

Vid tjugonde seklets början, föreslog Einstein att rummet inte bara är tredimensionellt och tid är inte en separat enhet. I verkligheten är de intimt förbundna och skapar en sammanhängande fyrdimensionell rumtid. Den viktigaste konsekvensen av detta resonemang är att massa är ingenting annat än en form av energi, ”en dynamisk kvantitet associerad med aktiviteter och processer”; ytterligare bevis på att ting aldrig bara är ting. Precis som nutida kärnfysiker till stor del håller sig till den subatomiska världen – och dess osäkerheter; tillåter sig konstnärer att utforska olika transformationer, bortom – eller närmare – den sinnliga världen.

Teckning är en slags teknologi, en mental och materiell teknologi, ett sammansatt och historiskt program som interagerar med kroppen för att åstadkomma representationer. Föreställningar om vad som är och vad som kan vara en ”teckning” uppstår ur en ny form av imaginär erfarenhet, från förvandlingar eller anpassningar av vardagligt språk. Om vi dessutom beaktar alla de mutationer språket erfarit sedan dess tillkomst, kan vi konkludera att teckna utan tvekan är en artificiell men förkroppsligad intelligens.

Enligt Bataille är energi skapandeprocessens till vad och varför. Problemet är att finna bruk för energiöverskottet från olika produktioner eller skapelser. Möjligen är det mest nobla syftet att bli lämnad utan syfte eller orsak, likt naturen själv, helt intresselös, ett flöde utan avsikt. Just så är Per Svenssons teckning av tidens spiralrotation och vågrörelse: idel potential, idel möjlighet.

Svenssons teckningar är ett löfte om att kunna föreställa sig allt som kan bli, utan att fästa särskilt stor vikt till vad som är sannolikt eller inte. Merparten av löften i våra liv infrias inte; trots det fäster vi ändå tillit till de flesta löften som når fram till oss. Detta är ett slags bevis på att överväga möjligheter, misslyckanden respektive framgångar, är inte en avspegling av det verkliga, utan verkligheten själv. För varje verkligt innehåll finns möjligheter, något potentiellt nytt, en väg att kontemplera allt som kunde ha varit annorlunda. Per Svensson hävdar själv att “den som har förmåga att observera, registrera, har också förmågan att skapa något nytt”.

Alkemi är konst och konst är alkemi

“Guld är det mest utsökta av alla ting… Den som äger guld kan få allt vad han/hon önskar i denna värld… Med guld kan du möjliggöra själens intåg i paradiset”, skrev Christopher Columbus i ett brev till Spaniens kungar efter sin ankomst till Västindien. Guldet är tidlöst och alltid mitt emellan måttfullhet och överflöd, lika sofistikerat som det är orättfärdigt och vulgärt. Guldet har alltid idoliserats och dess feberyra har genererat de smutsigaste krigen, om än under det nobla argumentet att överkomma knapphet, oavsett fysiska eller moraliska komplikationer. Samtidigt är mineralogin, utforskandet av hur mineraler formas, lokaliseras, och utvinns, en ung vetenskap med rötter i renässansen. Tidighistoriska föreställningar föreställde sig att mineralerna ”växte” i jordens mage. Det fanns, även i Europa, en praktik som föreskrev att låta mineralerna vila. Från mycket skilda traditioner finns korrespondenser som t.ex. säger att om det inte finns några störningar kommer alla mineraler med tiden hamna i jordens sköte och omvandlas till guld, jordens legitime son och hennes mest perfekta produkt, barn av hennes begär.

Alkemisterna försökte skapa guld av ordinära metaller eller skrot. Liksom konstnärer strävade de efter att omvandla verklighetens lämningar eller rester med hjälp av tekniska, vetenskapliga och/eller magiska verktyg. Alkemin handlar om att i en kreativ akt blanda de ingående elementen, just i det ögonblick då olika kunskapsområden ännu inte är separerade i discipliner. Tvärtom åberopades alla med sina respektive egenheter och styrkor, för att motverka varandras otillräckligheter. Det var inte en oklar procedur; det var helt enkelt en annan ordning, en annan metod, en annan kosmologi…

För Per Svensson är alkemi inget annat än att göra din egen grej. Att frigöra din tanke och att inte följa ledare. Det är att gå din egen väg, att teckna din egen teckning, att aldrig upphöra med poesin., som många av hans uppmaningar i Orange Warnings föreslår. Men även om allt pekar mot konstnären, så försöker han inte övertyga oss eller pådyvla oss ett budskap, snarare att följa honom i frigörelsen från givna system. Den nya alkemin är förlängningen av tanken, själen, oss själva.

Alla söker vi efter något att hålla fast vid. Kanske är det spirituella guldet inte bara det som växer fram från de enklaste eller mest triviala förhållanden och material utan just själva den konstnärliga förvandlingen, den konstnärliga handlingen i sig. Per Svenssons konst visar på denna möjlighet. Den uppmanar oss att öppna ögonen och se det levandes potential. ”Vi måste frigöra anden, för att skapa den nya alkemin.”

Ladda ner hela utställningsbladet (PDF) med verktexter.


Relaterat

Utställningen är en samproduktion mellan Färgfabriken och Röda Sten konsthall. Utställningen visades på Färgfabriken hösten 2018 och på Röda Sten konsthall sommaren 2019. Utställningen visades senare även på Luleå konsthall och Seinäjoki konsthall i Finland.


Med stöd från

Kungl. Akademien för de fria Konsterna, Helge Axelsson Johnsons Stiftelse, Längmanska Kulturfonden