Cocktail #2

17 april 2009

En kväll på Färgfabriken med tal, musik, mingel, dans med mera

Färgfabrikens andra kvällsforum – en cocktail av idéer, förslag, diskussioner och tankeväckande frågeställningar.

Välkommen till andra upplagan av Cocktail! Det blir som vanligt en mix av det mesta – samtal, eftertanke, musik, mingel och diskodans. Ett gäng spännande kreatörer och inspiratörer har bjudits in för att presentera sina projekt, idéer och visioner i ett kort stafettliknande upplägg. Ämnena rör sig mellan allt från arkitektur, konst, mode, design, samhällsutveckling och lite till. Från nio och framåt ligger fokus på musikrekreation, dansgolvsknän och mingel. Varje gång låter vi olika klubbkonstellationer och liveband gästa oss med sina egna tolkningar av cocktailtemat.

Kvällens Cocktailtalare:

Alexandra Rylander – nyutexaminerad från Arkitekthögskolan

Torgny Larsson – konstnär

International Festival – representerad av Tor Lindstrand

Boys Don’t Cry – designkontor

Presentationerna hålls i lilla salen.

Sammandrag av kvällen:

Sist vi träffades var det februari och mörkt och kallt, nu lyser vårsolen starkt när människor börjar trilla in på Färgfabriken vid sjusnåret. Kvällens fyra talare, Torgny Larsson, Alexandra Rylander, Boy’s Don’t Cry och International Festival, har lockat hit en hel del människor.

Torgny Larsson som var den förste talaren denna afton, inledde kvällen med att spela skivor som relaterade till kvällens presentation. Konstnären och skulptören Torgny Larsson berättar passionerat om ett arkitektoniskt projekt som han engagerat sig i. Torgnys projekt, ”En vision för Sickla sluss – The age of aquarius”, är en vision om att omforma ett industriminne till en ny konstnärlig och kulturell identitet för Hammarby sjöstad. Han vill skapa en amfiteater av den gamla slussen där vattenytan skapar scenen och möjliggör en flytande teater. Det centrala i utformningen av denna amfiteater är det vattenfall som Torgny Larsson tänkt sig ska utmynna ur den gamla slussmynningen. Detta skulle bli Stockholms hösta vattenfall och Torgny har gjort en gedigen undersökning av både de tekniska och ekologiska möjligheterna för detta. Han har en vision om att skapa detta nya kulturminne som både är en skulptur, en teater men också en knutpunkt och mötesplats för invånarna i Hammarby sjöstad. Han beskriver det även som en fantastisk port till Nacka naturreservat som ligger ett stenkast bort.

Alexandra Rylander är den andre talaren denna kväll och beskriver sitt examensarbete Ornament som ordnar ceremoni från arkitektlinjen på KTH. Alexandra har undersökt hur ornamentet ordnar bröllopsceremonin. Hon uttrycker att det i och med det ökande antalet borgliga vigslar behövs ett högtidligt rum för denna ceremoni. Alexandra har tagit fram ett förlag på en kombination av kapell, festlokal och hotell där ornamentet utgör arkitekturen och samtidigt, i dess utformning, skapar bröllopsceremonin. Kapellet är utformat av ornament i järn och i kombination med glasfasaden skapar detta en bärande struktur. I sin form påminner detta kapell om en slingrande orm som är skapad för att följa bröllopsceremonins olika faser. Festlokalen är belägen under kapellet och är även tänkt att kunna brukas som mässlokal. I anslutning till denna byggnad har även Alexandra ritat ett hotell som ett komplement till festlokalen. Komplexet har en platsspecifik utgångspunkt. En placering på Mosebacke i Stockholm, som ger byggnaden en magnifik utsikt över staden.

Designkontoret Boy’s Don’t Cry, här representerade av Oscar Hafvenstein, har tagit sitt namn efter popgruppen The Cures låt med samma titel. The Cure representerar post-punken och postmodernismen, vars teorier Boy’s Don’t Cry arbetar efter. Deras filosofi grundar sig på att bryta sig loss från traditionella mönster, med slagordet ”rip it up and start again”. Boy’s Don’t Cry tror på en ny formgivning där verkligheten och interaktionen står över traditionell reklam och PR. Designkontoret som består av fem arkitekter arbetar främst med inredningsarkitektur och utformning av rummet i butikslokaler. De har bland annat formgivit butiker åt Polarn och pyret, Solo och Twilfit. I deras affärsidé möts producenten och konsumenten i unika rum som utformats utifrån båda parter. De arbetar utifrån rummet som enhet och försöker återkoppla detta till olika minnen och skapa konnotationer hos konsumenten. Enligt Boy’s Don’t Cry är verkligheten det primära för deras design, verkligheten är det nya Internet.

Sist ut denna omgång är International Festival och deras representant Tor Lindstrand. International Festival arbetar med en rad olika praktiker men deras projekt utgår från arkitektur och performance som bas. International Festivals meritlista är lång, de har gjort allt från teater, långfilmer och utställningar till parfym, böcker och t-shirts. Det kommande projektet är en abstrakt actionfilm, den första i sitt slag. Tor säger att de är intresserade av ”det andra” det som inte är den primära huvudattraktionen. International Festival frångår allt vad traditionell struktur, hierarki och kronologi innebär. De börjar alltid sitt arbete i mitten i motsats till den vanliga linjära uppbyggnaden där man börjar på A och slutar på Ö. Tor Lindstrand uppmanar alla att skita i början och slutet, det är inte intressant enligt honom. För att illustrera detta tillvägagångssätt använder Tor sig av en rad metaforer. Han säger att arkitektur idag är som korv, korv är tråkigt, man äter korv ensam på stående fot och man måste börja i någon ända. Tor vill att arkitektur ska vara som Tex-Mex, utan regler, en osalig blandning, man hugger in lite här och lite där och man äter det tillsammans.

Kvällen har gett inblick i en rad olika arkitektur projekt, men även olika sätt att ta sig an dessa uppgifter. Även om det handlar om Tex-Mex arkitektur, postpunk design, ornament eller vattenteater så har alla dessa gäster något gemensamt, de vill skapa något nytt. En ny kulturell mötesplats, ett nytt vigselkapell, en ny användarvänlig och verklighetsbaserad formgivning och en helt ny slags arkitektur. Kvällens ledord blir i Boy’s Don’t Cry-anda ”rip it up and start again”.