Christer Strömholm On Verra Bien

Retrospektiv
Stora salen, Färgfabriken

Stort och unikt retrospektiv med en av Sveriges främsta fotografer någonsin.

On Verra Bien innehåller cirka 200 fotografiska bilder, bl.a. 60-talets masonitmonterade utställningsoriginal, bilder från de transsexuella i Paris, konstnärsporträtt, bilder från resor i Spanien, USA, Indien, Kenya och Japan samt även ett urval av Strömholms teckningar och måleri från 40 och 50-talet, som inte tidigare visats offentligt i Sverige.

Till utställningen på Färgfabriken produceras en publikation om 176 sidor som ger en rik presentation av Christer Strömholms livsverk med texter av Peder Alton och Jan Åman. Utställningen kommer efter visningen på Färgfabriken att gå på turné. Utställningen är producerad av Bildverksamheten Strömholm (Joakim och Jakob Strömholm) och Färgfabriken.

Om konstnären

Christer Strömholm föddes 1918 och gick ur tiden i januari 2002. Christer Strömholm var en av Sveriges största och mest inflytelserika fotografer och har satt djupa spår i synen på fotografi. I Sverige har det sedan länge varit ett faktum, men allt mer blir det tydligt att han även internationellt har en central position i den fotografiska historien. Den franska tidningen Le Monde kallade honom ” Le Grand Suédois” i en recension i december 2001.

Christer Strömholms bidrag till att se fotografiet som en egen konstform är obestridbar. Strömholms bildspråk var helt och hållet hans eget, han kommunicerade genom fotografiet och hans bilder berör starkt. Strömholm intresserade sig mer för bilden i sig än tekniken. Han arbetade nästan uteslutande med svartvitt fotografi och hans bilder har ofta en grafisk karaktär. Han arbetade koncentrerat med olika teman, som dödsbilder, dokumentära bilder och privata bilder. Men han arbetade alltid med samma integritet och intensitet.

Christer Strömholm började med att studera måleri under Isaac Grünewald och Otte Sköld. Han anmälde sig som frivillig under Finska Vinterkriget och belönades med krigsmedalj för sin insats i den norska motståndsrörelsen. Efter kriget flyttade han till Paris och upptäckte att fotografin bar på det uttryckssätt han sökte. På 50-talet reste Strömholm flitigt, främst i Frankrike och Spanien och det var under det sena 50-talet som han själv menade att hans egentliga fotograferande började. Det var då han började att arbeta med ”dödsbilderna,” där fotografiet av hundkadavret är en av de mest kända. Under samma tid och ett tiotal år framöver började han även fotografera de transsexuella runt Place Blanche i Paris. Bilderna från denna tid väckte stor uppmärksamhet.